I ett anmärkningsvärt men hittills ouppmärksammat tal den 5 december analyserade kronprinsen i Bahrain, (ett örike i Persiska Viken och hem för den amerikanska flottans femte flotta) Salman bin Hamad Al-Khalifa öppet den islamistiska fienden och föreslog viktiga sätt att bekämpa den.
 Bahrains kronprins Salman bin Hamad Al-Khalifa den 5 december, diskuterande fiendens identitet. |
Han har mycket att lära västerlänningar (med början med hans olycklige brittiska motpart, kronprins Charles) om bara vi var villiga att lyssna. Jovisst pratar vissa västerländska ledare om att konfrontera den islamistiska ideologin, men majoriteten undviker denna fråga genom att tillgripa eufemismer, förvirring och feghet. Mest frustrerande är de ledare (som Tony Blair) som levererar kraftfulla tal utan någon som helst uppföljning.
 Tony Blair gav bra tal om islamismen när han var brittisk premiärminister men han följde inte upp dem. |
Prins Salman, 45, som allmänt anses vara den Bahrainska kungliga familjens huvudsakliga reformator, började sitt tal med att ta itu med det felaktiga med frasen "Krig mot terror". Det är dags, säger han, "för oss att sluta använda" ett begrepp som går tillbaka till 11 septemberattackerna. "Det är lite missvisande, det är inte en heltäckande och fullständig beskrivning av vår konflikt" utan endast ett "verktyg" och en taktik.
Han fortsätter på felfri engelska med att sätta in den nuvarande konflikten i ett historiskt sammanhang: "Om jag tänker tillbaka på förra seklet så stod vi då inför en väldigt annorlunda fiende. Vi bekämpade kommunismen och vi bekämpade den tillsammans. Men när vi bekämpade kommunismen så visste vi att det var en ideologi. Terrorism är inte en ideologi".
Han anmärker att "vi slåss inte endast mot terrorister, vi slåss mot teokrater". Vad Salman menar när han använder denna term är män "i toppen av en religiös ideologi som (har) makten genom religiösa påbud att beröva någon … livet efter detta – och som använder (religiös makt) för politisk vinning". De är också tyranner, isolationister och kvinnohatare som behöver bekämpas "under en väldigt lång tid". Han hånar dem för att de uppför sig "väldigt mycket som vore det 1600-talet" och säger att de inte "har någon plats i vårt moderna tjugoförsta århundrade".
Han uppmanar oss "att sluta använda begreppet 'Krig mot terror' och istället fokusera på det verkliga hotet som är tillväxten av dessa onda teokratier"; för detta ändamål föreslår han att vi ersätter "Krig mot terror" med hans formulering: ett "Krig mot teokrater". Detta koncept hoppas han kommer att göra det möjligt att "börja samla den militära, sociala och politiska – och kanske även ekonomiska – politiken på ett holistiskt sätt för att motverka detta, som vi gjorde med kommunismen". I den kanske mest anmärkningsvärda delen av talet säger han att "det är ideologin själv som måste bekämpas. Den måste nämnas vid namn, den måste skämmas ut, den måste begränsas och slutligen måste den besegras".
Så långt är allt bra. Men Salman undviker den bittra verkligheten som är att den "förvridna" och "barbariska" ideologin han beskriver är specifikt islamisk och teokraterna är alla muslimer: "detta krig som vi är indragna i kan inte vara mot Islam, … Kristendom, … Judendom, … Buddhism". Så när han nämner denna ideologi vid namn så tvekar Salman och generaliserar. Han använder en olämplig neologism ("theo-crism"), och går tillbaka till Andra världskriget för "fascistisk teokrati". Han avvisar underförstått ordet "Islamism" när han säger att han inte vill ha en "debatt om vissa politiska partier vare sig de är islamister eller inte".
Jag hävdar att Islamism är just det ord han söker för att beskriva fiendens ideologi; och vi är indragna i ett "krig mot Islamism". Salman förstår problemet mycket väl – omvandlingen av islam till en totalitär ideologi. Men han söker tillflykt i undanflykten att Kristendomen, Judendomen och Buddhismen alla delar denna åkomma. Det skulle vara bättre om han – och andra rättframma muslimer – accepterade den ofrånkomliga verkligheten att det endast är islam som innehåller en totalitär frestelse.
På den positiva sidan så passar Salmans anmärkningar in i en växande trend bland muslimska politiker att direkt konfrontera den islamistiska faran. Två aktuella exempel:
- I ett viktigt principiellt genombrott har regeringen i det närliggande Förenade Arabemiraten fört upp Rådet för Amerikansk-Islamiska Relationer (Council on American-Islamic Relations, CAIR) och många andra icke-våldsgrupper på sin terrorlista med motiveringen att de ägnar sig åt uppvigling, finansiering och annat som ligger till grund för terrorism.
- Egyptens regering utfärdade via INTERPOL en arresteringsorder för 88-årige Yusuf al-Qaradawi, det Muslimska Brödraskapets oerhört inflytelserika andliga ledare, för "uppvigling och medhjälp till avsiktliga mord, hjälp till … fångar att fly, mordbrand, vandalism och stöld".
 Den egyptiska regeringen utfärdade en arresteringsorder för det Muslimska Brödraskapets ideolog Yusuf al-Qaradawi |
Denna nya tendens är oerhört viktig. Som jag ofta säger är radikala islam problemet och moderata islam är lösningen. Nu kan vi lägga till ytterligare en inflytelserik ledare, faktiskt en kronprins, till leden av de muslimer som önskar finna en lösning.
