Mainstream media anser att om president Recep Tayyip Erdoğans AK parti inte skulle få en majoritet av platserna i valet den 1 november så kommer hans makt att minska. En analys från Reuters, som fått stor spridning sammanfattar denna uppfattning: " Erdoğan anses inte ha något annat val än att dela makten efter valet i Turkiet". Agence France-Presse förutspår att om de får färre än hälften av platserna "skulle (AKP) återigen tvingas dela på makten eller utlysa ytterligare ett val". Middle East Online anser på liknande sätt att denna situation tvingar AKP "att dela makten eller organisera ytterligare ett val". Och så vidare, nästan alltid med orden "dela makten".
 Den Högste valledningen (Yüksek Seçim Kurulu) övervakar valet i Turkiet, kommer de tvingas manipulera valet den 1 november? |
Men vad händer om Erdoğan väljer att inte dela makten? Han har då två val. Om resultaten är jämna är valfusk en klar möjlighet; rapporter tyder på sofistikerad mjukvara (tänk Volkswagen) för att förvränga resultaten.
Om resultaten inte är jämna kan Erdoğan ställa parlamentet åt sidan, premiärministern, de andra ministrarna och hela den förbannade regeringen. Alternativet att ställa regeringen åt sidan, något pressen ignorerar som en möjlighet bygger på Erdoğans tidigare agerande. Sedan han lämnade premiärministerämbetet i augusti 2014 för att bli Turkiets president har han minskat sitt gamla ämbetes makt, berövat det nästan all auktoritet. Han lämnade över det till en professor i utrikespolitisk teori Ahmet Davutoğlu som inte har någon politisk bas, och kontrollerar honom så hårt att Davutoğlu inte ens kan fatta beslut om vilka han vill ha som sina medhjälpare (vilka också fungerar som Erdoğans informatörer).
Samtidigt byggde Erdoğan själv ett presidentpalats med 1005 rum med plats för 2700 anställda vilket gör det till en byråkrati som potentiellt kan ta över de andra departementen, något som gör att regeringen till synes är oförändrad samtidigt som den bakom scenen följer order från palatset.
 Turkiets president Erdoğan (v) ger premiärminister Davutoğlu (h) hans order. |
Erdoğan kommer sannolikt att ställa parlamentet åt sidan; inte genom att göra det till en grotesk Nordkorea-liknande församling som går i hans ledband utan till en egyptisk- eller iransk-liknande organisation som blir upptagen med sekundära frågor (skoltentamen, nya motorvägar) medan man noga följer Big Boss önskemål.
Sedan för att slutföra sitt övertagande kommer han att använda sig av sina många verktyg för att påverka rättsystemet, media, näringslivet, universiteten och konsten. Han kommer också att tysta privatpersoner med en annan åsikt, i synnerhet på sociala medier, något som de många stämningar han och hans kumpaner har inlett mot vanliga medborgare som vågar kritisera honom vittnar om.
När han kommit så här långt, Hugo Chávez/Vladimir Putin av Turkiet, den som jämförde demokrati med en spårvagn ("Man åker med tills man anländer till sin destination, då går man av") kommer han i sanning att ha anlänt till sin destination. Som belöning kan han till och med utropa sig själv till kalifen för alla muslimer.
 Chávez från Venezuela (v) och Putin från Ryssland (h) i varandras armar: Men var är Erdoğan? |
För att återgå till nuet: Antalet AKP-platser i parlamentet spelar knappast någon roll eftersom Erdoğan kommer att göra vad som krävs, lagligt eller olagligt, för att bli den nye sultanen. Han kommer inte att behöva "dela makten" utan kommer att tillskansa sig mer makt genom lagliga medel (åsidosätta parlamentet) eller olagliga medel (valfusk). Utländskt kapital behöver förbereda sig på den otrevliga sannolikheten av en skurkdiktatur i Turkiet.
