En nyligen genomförd opinionsundersökning visade att israelerna vill ha en hårdare politik gentemot palestinierna. Och palestinierna, förutom sporadiska härjningar och mördande av israeler, vad vill de?
Dan Polisar från Shalem College granskade 400 opinionsundersökningar från år 2000 och fann att de innehöll tre huvudsakliga åsikter om Israel: det saknar historiskt eller religiöst berättigande, det är till sin natur aggressivt, och det kommer snart att försvinna. Men attityder kanske håller på att förändras något, att döma av en nyligen genomförd opinionsundersökning som tyder på en växande apati mot både den Palestinska Myndighetens och Hamas avvisningspolitik.
Undersökningen genomfördes den 16–27 maj under ledning av Washington Institutets David Pollock och utfördes av Palestinian Center for Public Opinion. Undersökningen ställde detaljerade personliga frågor till 1540 palestinier på Västbanken, Gaza och östra Jerusalem.
Endast 12 procent av invånarna på Västbanken och 25 procent av Gaza-borna sade att deras prioritet var att "etablera en palestinsk stat" medan 49 respektive 40 procent sade att deras prioritet var "ett bra familjeliv" (De två talen kommer att användas genomgående för Västbanken och Gaza; resultaten från Jerusalem är inte inkluderade här).
Att de föredrar "ett bra familjeliv" framgår också från svar om aktuella problem. Endast 12/25 procent ansåg att en flytt av den amerikanska ambassaden till Jerusalem var väldigt viktigt. När det gäller särskilda ekonomiska förmåner utbetalade av den Palestinska Myndigheten för "martyrer", sade 66/67 procent att den Palestinska Myndigheten "borde ge fångarnas familjer normala förmåner, som alla andra".
 Inte alla är fattiga: den palestinska affärsmannen Mohamed Abdel-Hadis herrgård i Kharas på Västbanken. |
De palestinier som svarade i undersökningen verkar betydligt mer pragmatiska än politiska i sin inställning till Israel:
- Anställningsmöjligheter inom Israel: uppskattas av 63/70 procent.
- Anti-BDS: Närmare hälften söker anställning hos israeliska företag.
- Ökade direkta personliga kontakter med israeler: 55/57 procent samtycker.
- Att arabstaterna uppmuntrar både israeler och palestinier "att anta mer moderata positioner": stöds av 58/55 procent.
De inser att 1948 inte kan göras ogjort, 60/46 procent instämmer med uttalandet "De flesta israeliska bosättare kommer sannolikt att stanna där de är och de flesta palestinska flyktingar kommer inte att återvända till landet från 1948" och 41/51 procent säger att de skulle acceptera extra bistånd för "att omlokalisera palestinska flyktingar på Västbanken eller Gaza, men inte inne i Israel".
Två svar visar att en israelisk stat är betydligt acceptabel än det judiska folket, 75/62 procent samtycker till att permanent avsluta kriget med Israel och skapa ett Palestina baserat på gränserna från 1949, men endast 45/37 procent instämmer med "Två stater för två folk – det palestinska folket och det judiska folket ... om det skulle hjälpa till att få slut på ockupationen".
Skillnaderna mellan dessa två svar pekar på en djup palestinsk motvilja mot att acceptera Israel som judisk stat. Väldigt få accepterar att "judar har vissa rättigheter till detta land" och det stora flertalet insisterar på att en dag kommer "palestinierna att kontrollera nästan hela Palestina". Rituellt förnekande av Israels legitimitet är standard; mer anmärkningsvärt är att sådant förnekande endast delvis inkräktar på erkännande av dess oundvikliga existens.
Som bekräftelse på denna punkt notera den dramatiska förändringen i attityder som skett under endast två år. På frågan om två stater betyder "avsluta konflikten" eller huruvida den måste fortsätta "tills hela det historiska Palestina är befriat", röstar de boende på Västbanken 35 mot 55 till förmån för fortsatt konflikt medan Gaza-borna röstar 47 mot 44 procent till förmån för en lösning. I maj 2015 röstade de boende på Västbanken på nästan exakt samma sätt som de gjorde i år medan Gaza-borna föredrog, 2-mot-1, fortsatt konflikt, vilket ledde Pollock till att notera att under de senaste två åren "har många Gaza-bor förmodligen kommit att sörja de varaktiga skadorna från det katastrofala kriget 2014 på deras territorium och ändrat sina åsikter i en relativ fredlig riktning". Mer bevis: på frågan om huruvida Hamas bör behålla vapenvilan med Israel pekar de 55/80 procenten jakande svaren på konsekvenserna i Gaza av de många krigen.
 De kollapsade resterna av en byggnad i Gaza den 27 augusti 2014. (AFP) |
När det gäller Washington är "påtryckningar på Israel att göra eftergifter" inte en palestinsk prioritet. För de boende på Västbanken är det amerikanska påtryckningar på den Palestinska Myndigheten att göra den "mer demokratisk och mindre korrupt"; för Gazaborna är prioriteten "ökat ekonomiskt bistånd".
Dessa svar tyder på att visa palestinier har rört sig i riktning bort från storslagna anti-sionistiska ambitioner och att de inte är besjälade med en ändlös motståndsanda; de är inte supermän. Liksom alla andra är de benägna till förtvivlan, kollapsad viljestyrka och nederlag.
Denna slutsats pekar på nyttan av en israelisk segerstrategi som ökar trycket på palestinierna tills deras diktatorer i Ramallah och Gaza går med på denna förändring till det praktiska. Detta kan potentiellt starta den långa processen av at få slut den Palestinsk-israeliska konflikten.
