En konservativ amerikansk Mellanösternexpert ger oss sex skäl till varför ett övertagande av palestinskt territorium skulle vara skadligt för både de Amerikansk-israeliska relationerna och för Israels status som den Judiska staten.
Tack vare Trump-administrationens "Fred-för-välståndsplan " har frågan om Israels annektering av delar av Västbanken flyttats från periferin till mitten av israelisk politik. USAs Utrikesdepartements uppenbara icke-involvering i frågan har föranlett premiärminister Benjamin Netanyahu att med tillförsikt ange att en annektering kommer att ske inom "några få månader" eller före det amerikanska presidentvalet i november.
Jag är inte en person som oroar mig för den israeliska "ockupationen" av Västbanken: enligt min mening skulle palestinierna för länge sedan ha haft självstyre om de hade slutat mörda israeler. Jag struntar fullkomligt i Clinton-parametrarna, den tidigare amerikanske presidentens kompromissformel för att lösa den Palestinsk-israeliska konflikten för två decennier sedan. Tvärtom uppmuntrar jag israeliska åtgärder som signalerar till palestinierna att konflikten är över och de har förlorat.
Trots dessa åsikter motsätter jag mig starkt Israels annektering av Västbanken och jag gör detta av framförallt sex skäl.
 Man bör inte göra Trump arg. |
För det första skulle Trump mycket väl kunna explodera av ilska om Israel ensidigt vidtar denna åtgärd. Trump-planen tillåter israelerna att annektera omkring 30 procent av Västbanken, men den gör det, påminner utrikesdepartementet State Department, "i ett sammanhang där regeringen i Israel går med på att förhandla med palestinierna". Om Israel skulle köra på med den del av avtalet som tilltalar dem och ignorera resten så riskerar de att dra på sig Trumps oerhörda missnöje.
För det andra skulle en annektering alienera och försvaga Israels krympande antal vänner i det Demokratiska partiet och i Europa. Som ett exempel på detta skrädde Democratic Majority for Israel inte orden om en annektering: "Vi kan inte nog betona den långsiktiga skada en sådan åtgärd skulle få för den amerikansk-israeliska alliansen. Konsekvenserna skulle bli extremt allvarliga och långvariga". Joe Bidens rådgivare förmedlade samma budskap, liksom en grupp på 30 utrikespolitiska tungviktare inom det Demokratiska partiet, även om de var mindre rättframma. Att samtidigt alienera både Trump och Demokratena kräver verklig skicklighet. Dessutom fördömde viktiga europeiska stater tanken på en annektering och antydde repressalier. Ha'aretz citerade den franska ambassadören till FN Nicolas de la Rivière, som sade att annekteringen "inte skulle komma att godkännas utan invändningar och vi kommer inte att se genom fingrarna med det i vår relation med Israel". Det skulle kunna betyda att man erkänner en palestinsk stat.
 Omans Sultan Qaboos (V) och Israels premirärminister Netanyahu: är sådana möten i fara? |
För det tredje, medan hotet från Iran har vuxit på senare år har den israeliska regeringen framgångsrikt lyckats utveckla banden med de Sunni-arabiska staterna, i synnerhet de som gränsar till Persiska Viken. Denna arbetsrelation bygger på att de arabiska regeringarna tonar ned den palestinska frågan; det säkraste sättet att återuppväcka den frågan är provokationen med en ensidig israelisk annektering. Åratal av hårt arbete, lett av Netanyahu själv, skulle snabbt kunna gå upp i intet.
För det fjärde skulle en annektering sannolikt leda till palestinsk ilska vilket skulle kunna destabilisera Jordanien, Väsbanken och Gaza. Jordaniens palestinska befolking har dämpat sin gamla revolutionära glöd men en annektering skulle kunna återuppväcka den och i onödan utmana monarkin. Invånarna på Västbanken kan starta en ny intifada – uppror – som kostar israeliska liv och skada dess internationella ställning. Uppmuntrade skulle Gazas Hamas-härskare kunna komma att inleda en ny krigsrunda.
 Ytterligare en intifada: Vad Israel inte behöver. |
För det femte kommer en annektering med säkerhet att alienera den israeliska vänstern, vilket skulle leda till en åtminstone ilsken politisk strid och förmodligen till att en grupp israeliska sionister förvandlas till antisionister och till att några israeler med avsmak lämnar landet.
För det sjätte skulle en annektering troligen göra att fler palestinier blev berättigade till medborgarskap i Israel. Detta skulle vara ett stort misstag eftersom landets arabiska medborgare enligt mig utgör den ultimata fienden till landets status som ett judiskt land, ett som kommer att finnas kvar efter att man tagit itu med hoten från Iran och Gaza. Israeliska medborgare kan, till skillnad från yttre fiender, inte besegras. Deras lojalitet måste förtjänas och ju fler de är desto svårare blir detta.
I korthet skulle en annektering av Västbanken förmodligen skada Israels relationer med Trump-administrationen, Demokraterna, europeerna och arabiska ledare samt destabilisera regionen, radikalisera den israeliska vänstern och skada det sionistiska målet av en judisk stat.
 Premiärminister Benjamin Netanyahu gör ett uttalande i februari nära den israeliska staden Har Homa på Västbanken. |
Och vad kommer man att uppnå med en annektering? Det är en symbolisk åtgärd, en gest till israelerna som bor på Västbanken i ett juridist limbo. Men annektering hjälper dem inte att komma ur denna limbo eftersom det är sannolikt att ingen viktig regering i världen skulle erkänna deras förändrade juridiska status.
Slutsatsen är enkel: Lek inte med Trumps humör, reta inte upp Demokrater och européer, stöt inte bort arabiska ledare, hetsa inte upp palestinierna, radikalisera inte den israeliska vänstern och ta inte in palestinska medborgare till Israel.
Israel måste hävda sig mot palestinierna; men denna hävdelse måste vara strategisk, passa in i den större kampanjen för att tvinga palestinierna att ge upp sitt mål att utplåna den judiska staten. Att annektera Västbanken är en självsvåldighet som får motsatt effekt. Därför, trots deras intentioner, stärker det den antisionistiska saken och gör en lösning av konflikten än mer avlägsen.
Därför måste Israels vänner högt och klart säga "Nej" till annektering av Västbanken.
Uppdatering 7 maj 2020: Av utrymmesskäl är det flera punkter som inte inkluderats ovan:
(1) Andra skäl mot annektering inkluderar ytterligare alienering av diasporajudar och deras utsatthet för ökad antisemitism.
(2) Till argumentet att de annekterade delarna av Västbanken kommer att vara en del av Israel och därmed inte ingå i framtida diplomati, notera att Israel annekterade Golanhöjderna 1980 och förhandlade sedan om dem mellan 1994 – 2000 och kom väldigt nära att lämna över dem till Syrien. Så mycket för det argumentet.
(3) Endast Guatemala följde efter USA och erkände Jerusalem som Israels huvudstad; om Trump-administrationen erkände israelernas annektering av delar av Västbanken skulle man återigen troligen vara den enda regering som gör det, vilket begränsar effekterna av denna åtgärd.
(4) Glöm inte att endast tre stater (Storbritannien, Irak och Pakistan) erkände jordaniernas suveränitet över Västbanken 1959 – 1967. Och endast Turkiet erkänner den Turkiska republiken Nordcypern.
(5) År 2017 röstade 93 procent av de irakiska kurderna för att förvandla Kurdistans regionala regering till en självständig stat. Detta ledde till att alla grannländer straffade KRG och tvingade dem att överge sina planer på självständighet. Kurdistans regionala regering blev svagare och fattigare av denna erfarenhet.
Uppdatering 8 maj 2020: En opinionsundersökning finner att endast 26 procent av judiska israeler (och förmodligen 21 procent av alla israeler om man inkluderar de muslimska medborgarna) är positiva till en annektering.
Uppdatering 10 maj 2020: Det finns en del som tyder på att de första israelisk judiska åsikterna om frågan om annektering av Västbanken är stadda i förändring, en andra opinionsundersökning finner att 52 procent stöder denna åtgärd – dubbelt så många som i den tidigare undersökningen.
