Ett muslimskt Europa

"Europa blir mer och mer en islamsk provins, en islamsk koloni." Detta deklarerar Oriana Fallaci i sin nya bok, La Forza della Ragione (Förnuftets kraft). Och den berömda italienska journalisten har rätt: Kristendomens urgamla fäste i Europa håller snabbt på att ge vika för islam.

Det är i första hand två faktorer som bidrar till denna världsomskakande utveckling.

• Urholkningen av kristendomen. Europa har blivit ett alltmer efterkristet samhälle med minskad anknytning till dess tradition och historiska värderingar. Antalet troende kristna har rasat så mycket de senaste två generationerna att vissa troende kallar Europa den "nya mörka kontinenten". Analytiker beräknar att redan idag kommer det varje vecka fler gudstjänstbesökare till Storbritanniens moskéer än till kyrkan.

• Lågt födelsetal. Infödda européer är på utdöende. För att befolkningsmängden skall hållas intakt krävs att varje kvinna föder i snitt 2,1 barn; i Europeiska Unionen är födelsetalet i genomsnitt en tredjedel för liten med 1,5 barn per kvinna och minskande. En studie visar att om den nuvarande befolkningstrenden håller i sig och immigrationen upphör så kan dagens befolkning på 375 miljoner minskas till 275 miljoner till år 2075. För att hålla antalet arbetsföra konstant behöver EU 1,6 miljoner immigranter per år; för att behålla dagens fördelning mellan arbetare och pensionärer krävs hela 13,5 miljoner immigranter årligen.

Detta tomrum fylls av islam och muslimer. Medan kristendomen vacklar är islam robust, stark och ambitiös. Medan européerna föder få barn sent i livet föder muslimerna många barn vid unga år.

Ungefär 5% av EU eller närmare 20 miljoner människor identifierar sig för tillfället som muslimer; om nuvarande trend fortsätter kommer denna siffra att vara 10% år 2020. Om icke-muslimer flyr från den nya islamiska ordningen, vilket verkar troligt, kan kontinenten få en muslimsk majoritet inom några decennier. När det händer kommer pampiga katedraler att stå där som spår av en tidigare civilisation – åtminstone till dess att en Saudiliknande regim omvandlar dem till moskéer eller en Talibanliknande regim spränger sönder dem. De stora nationella kulturerna – italienska, franska, engelska och andra – kommer troligtvis att förintas och ersättas av en ny transnationell muslimsk identitet som omfattar Nordafrika, Turkiet med mera.

Denna förutsägelse är knappast ny. 1968 höll den brittiske politikern Enoch Powell sitt berömda "floder av blod" tal i vilket han varnade för att Storbritannien genom att tillåta omåttlig immigration höll på att "bygga sitt eget begravningsbål." (Dessa ord satte stopp för en hitintills lovande karriär). 1973 publicerade den franske författaren Jean Raspail Camp of the Saints (Helgonläger), en novell som beskriver hur Europa ger efter för massiv, okontrollerad immigration från den indiska subkontinenten. Den fredliga övergången av en region från en dominerande civilisation till en annan som nu har påbörjats har ingen föregångare i mänsklighetens historia varför det är lätt att ignorera dessa röster.

Det finns fortfarande en chans för denna övergång att lyckas, men förutsättningarna minskar med tiden. Här är flera möjliga sätt att förhindra detta.

• Förändringar i Europa som kan leda till återuppvaknande av den kristna tron, en ökning i födelsetalet, eller kulturell assimilering av invandrare; sådana utvecklingar kan hända rent teoretiskt, men det är svårt att föreställa sig vad som skulle kunna skapa en sådan omsvängning.

• Muslimsk modernisering. Av andledningar som ingen riktigt tycks förstå (utbildning för kvinnor? Abort för alla som vill? Vuxna som är för självupptagna för att vilja ha barn?) har det moderna samhället sett ett drastiskt minskat födelsetal. Vidare, om den muslimska världen skulle moderniseras, skulle flytten till Europa bli mindre attraktiv.

• Invandring från andra platser. Latinamerikaner, som är kristna, skulle mer eller mindre göra att Europa skulle behålla sin historiska identitet. Hinduer och kineser skulle öka den kulturella mångfalden och på så vis minska islams förmåga att dominera.

Nuvarande trender indikerar att islamisering kommer att ske, eftersom européer inte tycks orka ha barn, stoppa illegal invandring, eller ens se till att man tar in invandrare från spridda håll. Istället verkar de föredra att ge efter och sjunka in i en tilltagande civilisationssenilitet.

Europa har på en och samma gång uppnått oanade höjder gällande rikedom och fred samtidigt som man har visat på en alldeles unik oförmåga att sörja för sin egen framtid. En demografisk expert, Wolfgang Lutz, noterar denna brist på styrfart och kommenterar att "samhällsnedbromsning har aldrig setts i så stor skala någon gång tidigare i världshistorien".

Är det då oundvikligt att det mest uppenbart framgångsrika samhället någonsin också kommer att vara det första som riskerar sammanbrott och upplösning på grund av bristande kulturellt självförtroende och otillräcklig barnfödsel? Ironiskt nog verkar det som om skapandet av en enormt attraktiv boplats även verkar vara receptet för dess självmord. Den mänskliga komedin fortsätter.