Tack vare kriget i Irak ser en stor del av världen den brittiska regeringen som bestämd och tuff medan den franska uppfattas som eftergiven och svag. Men i ett annat krig, det mot terrorism och radikala Islam är det motsatta sant: där är det Frankrike som är den mest ståndaktiga nationen i västvärlden – till och med starkare än USA – medan Storbritannien är den svaga.
Terrorister baserade i Storbritannien har utfört operationer i Pakistan, Afghanistan, Kenya, Tanzania, Saudiarabien, Irak, Israel, Marocko, Ryssland, Spanien och USA. Många regeringar – Jordaniens, Egyptens, Marockos, Spaniens, Frankrikes och USA:s – har protesterat mot Londons vägran att stänga den islamistiska terroristinfrastrukturen eller utlämna efterlysa terrorister. Egyptens president Hosni Mubarak kritiserade offentligt Storbritannien för "skyddandet av mördare." En amerikansk säkerhetsgrupp har begärt att Storbritannien listas som en terrorsponsrande stat.
Specialister på kampen mot terrorism föraktar britterna. Roger Cressey kallar London "utan tvekan det viktigaste jihadistnavet i Västeuropa." Steven Simon avfärdar den brittiska huvudstaden som "bar scenen ur Star Wars" befolkad av islamiska radikaler. Mer brutalt uttalade sig en underrättelsetjänsteman om förra veckans attacker: "Terroristerna har kommit hem. Det är dags att ge igen för … en oansvarig politik."
Medan London är värd för terrorister är Paris värd för ett topphemligt center för motstånd mot terrorism med kodnamnet Alliance Base vars existens nyligen rapporterades av Washington Post. Vid Alliance Base har sex större regeringar från väst sedan 2002 delat med sig av underrättelseinformation och organiserat operationer mot terrorism – detta senare gör dessa operationer unika.
Mer allmänt kan nämnas att president Chirac bara dagar efter 11 september instruerade de franska underrättelseorganisationerna att dela med sig till sina amerikanska motparter av sin kännedom om terrorism "som om de tillhörde er egen organisation." Samarbetet fungerar: en tidigare CIA chef, John E. McLaughlin, kallade den bilaterala underrättelseförbindelsen "en av de bästa i världen." Britterna har kanske en "speciell relation" med Washington vad Irak beträffar, men fransmännen har en när det gäller kriget mot terror.
Frankrike tillerkänner terroristmisstänkta färre rättigheter än vad andra länder i västvärlden gör. De tillåter utfrågning utan advokat, långa häktningstider och användandet av bevismaterial som förvärvats under tveksamma omständigheter. Författaren till Al Qaidas Jihad i Europa, Evan Kohlmann, säger att om han var en terroristmisstänkt skulle han "minst av allt vilja hållas häktad i" det franska systemet. De otaliga skillnaderna mellan de franska och de brittiska sätten att behandla radikala islam kan sammanfattas med vad för sorts kläder muslimska flickor får lov att ha på sig i statliga skolor.
I Denbigh High School i Luton, 50 km nordväst om London, är ca 80% av studenterna muslimer. För många år sedan tillät man kläder som tillfredsställde deras tro och tradition, inklusive en uniform för de kvinnliga studenterna som utgjordes av pakistanska shalwar kameez byxor, en lång väst och hijab huvudbonad. Men när Shabina Begum, en tonåring med Bangladesiskt ursprung, 2004 insisterade på att använda en jilbab som täckte hela kroppen förutom ansiktet och händerna sade Denbighs administratörer nej.
Dispyten slutade i domstol och så småningom beslutade domstolen till Begums fördel. Resultatet av detta är att brittiska skolor enligt lag numera måste acceptera jilbab. Inte bara det utan Begums advokat vid överklagandet var premiärminister Blairs fru Cherie Booth. Booth kallade utslaget för "en seger för alla muslimer som önskar behålla sin identitet och sina värderingar utan fördomar och bigotteri".
Den franska regeringen däremot förbjöd 2004 användandet av den muslimska huvudduken hijab i allmänna skolor och bortsåg från det våldsamma motståndet både inom Frankrike och bland islamister världen över. I Teheran skanderade protestanter "Död åt Frankrike!" och "Död åt zionisten Chirac!". Palestinska Myndighetens stormufti Ikrima Sa'id Sabri deklarerade att "fransk lag som förbjuder hijab utgör ett krig mot islam som religion." Den saudiarabiska stormuftin Abdul Aziz al-Sheik kallade det för ett brott mot de mänskliga rättigheterna. När den "islamiska armén i Irak" kidnappade två franska journalister hotade man att avrätta dem om inte hijabförbudet togs tillbaka. Paris stod på sig.
Vad ligger bakom dessa motsatta förhållningssätt? Det verkar som britterna har förlorat intresse för sin historia och sina traditioner medan Frankrike håller fast vid sina: medan britterna förbjuder rävjakt förbjuder fransmännen hijab. Den förra omfamnar multikulturalism medan den senare bibehåller en stolthet i sin historiska kultur. Denna skillnad i identitet gör Storbritannien till det mest sårbara landet i västvärlden vad bekämpningen av radikala islam beträffar, medan Frankrike med alla sina politiska brister har hållit fast vid en självkänsla som kan hjälpa landet att gå vidare.
