Vad betyder det arabiska ordet jihad?
Ett svar kom i förra veckan, då Saddam Hussein fick Iraks islamiska ledare att be muslimer världen runt ansluta sig till hans jihad som är ämnad att besegra de "elaka amerikanarna" om de skulle gå till attack mot Irak; därefter hotad han själv USA med jihad.
Jihad är sålunda "heligt krig". Eller, mer precist: det betyder den lagliga, obligatoriska, kommunala ansträngningen att expandera områden som styrs av muslimer på bekostnad av områden som är styrda av icke-muslimer.
Syftet med jihad är, med andra ord, inte att sprida den islamska tron utan att breda enväldig muslimsk makt (religiös tro följer förstås ofta i maktens fotspår). Jihad är därmed till naturen ogenerat aggressiv, med det slutliga målet att uppnå muslimskt herravälde över hela världen.
Genom århundradena har jihad haft två betydelser, den ena radikal, den andra mer moderat. Den första säger att muslimer som tolkar sin tro annorlunda är otrogna och därför är legitima mål för jihad. (Därför har algerier, egyptier och afghaner, precis som amerikaner och israeler, så ofta fallit offer för aggressiv jihad.) Den andra betydelsen, associerad med mystiker, avvisar den lagliga definitionen av jihad som väpnad konflikt och kallar på muslimer att dra sig tillbaka från världsliga bekymmer för att uppnå andligt djup.
Jihad som territoriell expansion har alltid varit en central punkt i muslimskt liv. Det var på detta sätt muslimerna kom att härska över stora delar av Persiska viken runt tiden för profeten Muhammads död år 632. Det var på detta sätt, ett hundra år senare, som muslimerna lade under sig ett område som sträckte sig från Afghanistan till Spanien. Därefter fortsatte jihad att sprida sig och rättfärdigade muslimska erövringar i länder såsom Indien, Sudan, Anatolia och Balkan.
Idag är jihad världens främsta källa för terrorism. Den inspirerar en världsomfattande våldskampanj ledd av självutnämnda jihadist grupper:
- Den Internationella Islamska Fronten för Jihad Mot Judar och Korsfarare: Osama bin Ladens organisation;
- Laskar Jihad: ansvariga för mordet på fler än 10 000 kristna i Indonesien;
- Harakat ul-Jihad-i-Islami: en av de främsta anledningarna till våld i Kashmir;
- Palestinsk Islamisk Jihad: den allra mest brutala av de anti-israeliska terrorgrupperna
- Egyptisk Islamsik Jihad: dödade Anwar El-Sadat 1981 och många fler sedan dess;
- Yemeni Islamic Jihad: dödade tre amerikanska missionärer i måndags.
Jihads mest förskräckliga verklighet för tillfället är i Sudan, där det styrande partiet fram tills mycket nyligen hade som sin slogan "Jihad, Seger och Martyrskap". I två decennier har jihadister under regeringens beskydd fysiskt attackerat icke-muslimer, plundrat deras ägodelar och systematiskt dödat alla icke-muslimska män.
Jihadister förslavade sedan tiotusentals kvinnor och barn, tvångskonverterade dem till islam, tvingade dem att gå på marscher, slog dem och satte dem till straffarbete. Kvinnorna och de äldre flickorna utsattes för återkommande gruppvåldtäkter, könsstympningar och ett evigt liv av sexuell slaveri.
Sudans statssponsrade jihad har skördat ungefär 2 miljoner dödsoffer och tvångsförflyttning av ytterligare 4 miljoner människor – vilket gör detta till den största humanitära katastrofen i vår tid.
Trots jihads ansvar som en av de främsta källorna till konflikt under 14 århundrade, med oändligt mänskligt lidande till följd, påstår akademiska och islamistiska försvarare att jihad endast förespråkar våld i försvarssituationer, eller till och med att jihad är helt befriat från våld. Tre amerikanska professorer i islamiska studier förklarar energisk denna synpunkt, och förklarar jihad som:
- En "ansträngning mot ondska i den enskilda individen och varje uttryck av ondska i samhället" (Ibrahim Abu-Rabi, Hartford Seminary);
- "Att motstå apartheid eller att arbeta för kvinnans rättigheter" (Farid Eseck, Auburn Seminary);
- "Att vara en bättre student, en bättre kollega, en bättre företagspartner. Framför allt, att kontrollera ens ilska" (Bruce Lawrence, Duke University).
Det vore underbart om jihad inte utvecklades till något mer än att kontrollera sin vrede, men det kommer inte att hända bara genom att önska bort en ohygglig verklighet. Tvärtom, att låtsas om en välvillig jihad förhindrar seriösa ansträngningar till självkritik och omtolkning.
Vägen bort från terrorism, erövring och förslavande ligger i att muslimer rättframt och öppet erkänner jihads historiska roll, följt av ursäkter till offren för jihad, utvecklandet av en islamsk bas för icke-våldsam jihad och (den svåraste biten) att faktiskt sluta föra en våldsam jihad.
Tyvärr pågår inte någon sådan befriande process för tillfället; våldsam jihad kommer antagligen att fortsätta tills den förstörs av en övermäktig militär styrka. (Försvarsminister Donald Rumsfeld, var goda och notera.) Endast när jihad är besegrat kommer moderata muslimer slutligen att finna sin röst och verkligen börja det svåra arbetet med att modernisera islam.
