En ledande israelisk filosof refererade för några år sedan till sina landsmän som "ett uttröttat folk, förvirrade och utan ledning". Innan han blev premiärminister uttalade Ehud Olmert offentligt dessa extraordinära ord: "Vi är trötta på att kämpa, vi är trötta på att vara modiga, vi är trötta på att vinna, vi är trötta på att besegra våra fiender." Det var med denna demoraliserade känsla som staten Israel två gånger på fem år drog sig tillbaka, dels från Libanon och dels från Gaza, under eldgivning, och nu, som en konsekvens av detta, utkämpar krig på precis dessa platser.
Enskilda medlemmar av den amerikanska kongressen har uppmärksammat detta problem; Jag föreslår att de vars jobb det är att verkställa besluten, tar Olmert på hans ord och muntrar upp denna exceptionellt nära allierade.
Även om Israel är kapabel att försvara sig själv (som händelser nyligen har bekräftat), så saknar de viljan till de långdragna ansträngningar som behövs för att besegra deras fiender. Och Israels fiender – Hamas, Hizbollah, Iran – är också USA:s fiender.
Baserat på denna analys föreslår jag att administrationen begär följande av Tel Aviv för att skydda amerikanska intressen. Mer specifikt:
- Inget utbyte med terroristgrupper så som skedde 2004 när man i utbyte mot en kriminell civil israel och kropparna av tre soldater släppte 429 levande terrorister och kriminella. Detta återbördar terrorister till fältet samtidigt som det uppmuntrar till fler kidnappningar.
- Tillåt inte Hizbollah att införskaffa tusentals Katyusharaketer från Iran och stationera dem i södra Libanon. Den beräknade arsenalen av nästan 12 000 Katyusharaketer hotar inte bara norra Israel utan, som de senaste dagarna har visat, så innebär detta att Iran utgör ett möjligt strategiskt hot mot hela regionen.
- Tillåt inte vapen att nå terroristorganisationen Fatah vilket nyligen skedde. Enligt tidningen Jerusalem Post levererades ungefär 3 000 amerikanska gevär och en miljon kulor till dem på grund av en missriktad ambition att hjälpa en palestinsk fraktion vinna över en annan.
- Lämna inte över Västbanken till Hamasterrorister. Detta utgör en fara mot USA:s intressen på flera sätt, inte minst eftersom det skulle utgöra ett hot mot det Hashemitiska styret i Jordanien.
Israel spelar en viktig roll i det USA-ledda kriget mot terror; de kan bäst försvara sig själva och hjälpa sin USA allierade, inte genom att sträva efter överenskommelser med omedgörliga fiender utan genom att övertyga dem om att Israel är permanent och oslagbart. Detta mål kräver inte tillfälligt våld utan istället hållbara och systematiska ansträngningar att ändra mentaliteten i regionen. USA:s politiker bör därför föreslår Olmert att se på dagens stridigheter inte som ett tillfälligt undantag till diplomatin utan som del av en långsiktig konflikt.
Framväxten av ett aggressivt och kanske snart kärnkraftsutrustat Iran innebär att den strategiska kartan i Mellanöstern befinner sig i förändring. Detta överhängande hot bör utgöra grunden för alla israeliska beslut om att gå framåt – vare sig det handlar om att återta territorium i Gaza, vilket mål man skall koncentrera sig på i Libanon eller huruvida man skall ge sig in i militära aktioner mot Syrien.
Paradoxalt nog innebär utvecklingen under de senaste veckorna goda nyheter: Många människor i Mellanöstern, inte bara israeler, är rädda för de iranska ambitionerna. Oro för Iran fick det Saudiarabiska kungadömet att första av alla ta till orda och fördöma Hamas och Hizbollahs attacker mot Israel som "förhastade äventyr". Som Jerusalem Posts Khaled Abu Toameh har dokumenterat har Israels motattacker inneburit framväxandet av "en anti-Hizbollahkoalition". En förnuftig israelisk politik kommer att få stort inflytande framväxandet av denna gryende styrka.
Eftersom araberna mera oroar sig för iranska islamister än israeliska sionister har ett tillfälle yppat sig. Nära samarbete mellan Washington och Jerusalem behövs vilket även inkluderar att man då och då påminner israelerna om att de har ett krig att vinna.
