Det är en stor händelse när en ny israelisk premiärminister besöker Washington för första gången. Han träffar naturligtvis presidenten, talar inför Kongressen, uppträder i populära TV program, håller tal till inflytelserika människor och håller privata överläggningar med ett flertal prominenta människor. Personlig utstrålning, pompa och ståt och innehåll blandas samman när de två statsöverhuvuden etablerar en fungerande relation. Banden mellan USA och Israel bekräftas och frågor rörande den arabisk-israeliska konflikten gås igenom.
När Ehud Olmert anländer om några dagar kommer huvudfrågan att handla om det han kallar för "evakueringsplanen", en uppföljning av tillbakadragandet från Gaza år 2005, med en liknande större förflyttning av israeliska soldater och invånare från Västbanken.
David Makovsky har ställt samman de olika komponenterna i den denna långtgående plan i en nyligen publicerad studie vid Washingtoninstitutet för Näraösternstudier, Olmerts ensidiga val: en tidig utvärdering. Dessa inkluderar:
Israels säkerhetsbarriär kommer att fungera som bas för en gräns med Västbanken, av vilket 92 % kommer att komma under Palestinska Myndighetens kontroll. Israel kommer att behålla tre bostadsområden (Gush Etzion, Maale Adumim och Ariel) med en beräknad befolkning av 193 000 civila invånare. Men åtminstone 60 000 israeliska civila kommer att evakueras från Västbanken senast år 2010, med tvång om nödvändigt. Arabiska grannskap i Jerusalem kommer att inkorporeras med Västbanken, vilket kommer att minska den stadens arabiska befolkning med 140 000. Det är uppenbart att planen inte behandlar framtiden för Israels militära närvaro.
Den israeliska planen är kanske ensidig till sin natur men Makovsky menar att även ensidighet kräver förhandlingar. Därför kommer Olmert under sitt kommande besök i Washington att söka diplomatiskt och finansiellt stöd av USA för sitt tillbakadragande. Detta stöd får de förmodligen eftersom USA:s regering aldrig motsätter sig israeliskt tillbakadragande från territorier.
Men innan presidenten och Kongressen ger Olmerts initiativ sitt godkännande kanske de bör funderar på den negativa följd detta kan få för amerikansk säkerhet så som det beskrivs i en viktig rapport författad av Caroline Glick vid Centret för säkerhetspolitik. I Ehud Olmert's "evakueringsplan" för Västbanken och USA:s Mellanösternpolitik varnar Glick för att Olmerts plan troligtvis kommer att skada USA:s säkerhetsintressen genom destabilisering av Israel och Jordanien.
I detalj har hon dokumenterat hur det israeliska tillbakadragandet från Gaza 2005 radikaliserade det palestinsk-arabiska samhället, fick Gaza att falla ner i anarki, öppnade Gaza för globala terrorkrafter, riskerade Israels nationella infrastruktur, band upp israeliska trupper, tillät uppbyggandet av en ansenlig palestinsk vapenarsenal och skapade en hel massa nya israeliska problem med Egypten.
Hon förutspår att på liknande sätt kommer överlämnade av mark till den Palestinska Myndigheten att destabilisera Västbanken, påverka Israel negativt och "utgöra ett direkt hot mot den Hashemitiska överlevnaden" i Jordanien. Denna skada säger hon kommer att få långtgående negativa konsekvenser för USA genom att:
Den riskerar amerikanska militärtillgångar som finns lagrade i Israel och Jordanien.
- Den höjer anseendet hos de stater som sponsrar palestinsk-arabiska terrorister.
- Den stärker den Hamasstyrda Palestinska Myndigheten som med sina syriska, iranska och Hezbollah-allierade kommer att utgöra vad Glick kallar "en bas med möjligheter till träning, logistik och information" för terroristgrupper som ligger i krig med Förenta Staterna.
- Den hotar landrutten genom Israel och Jordanien som används av USA:s trupper i Irak.
- Den möjliggör för terrorister som slåss mot amerikanska trupper i Irak att etablera träningsläger på Västbanken.
- Den skapar en bild av svaghet med tanke på att Israel ses som en representant för Washington
- Den ger utan anledning segern till islamister och jihadister
USA:s regering har sedan 1950-talet undantagslöst uppmuntrat israeliska regeringar att dra sig tillbaka från territorier och jag förväntar mig att detta mönster fortsätter. Men det är värt att notera att ett flertal kongressledamöter – inklusive senatorerna Charles Schumer och Jesse Helms – uttrycker sin oro när de ser Jerusalem riskera sin säkerhet genom att ge upp för mycket land. Är det inte möjligt att en sådan försiktig inställning skulle kunna bli förhärskande inom det verkställande departementet också?
Utan några större förväntningar vädjade jag i december 2000 till Clintonadministrationen att de skulle hålla sin vacklande allierade under armarna genom att genomföra ett flertal åtgärder, i synnerhet förhindrandet av fler israeliska territoriella eftergifter. Idag vädjar jag till Bushadministrationen att erkänna hur bedrövlig Gazautrymningen blev, att se längre än till den tilltalande tanken på ytterligare en israelisk reträtt och att vara medveten om faran för Israel, Jordanien och USA med ett ensidigt israeliskt tillbakadragande från Västbanken.
