Staden New Yorks arabiskspråkiga skola Khalil Gibran International Academy öppnar denna vecka sina dörrar för 11- och 12-åriga elever, dock har man fått vidta extra säkerhetsåtgärder. Man får hoppas att den utdragna offentliga debatten om skolans islamistiska tendenser kommer att avhålla den från att engagera sig i något som helst politiskt eller religiöst arbete.
Jag är dock skeptisk och det av två huvudanledningar. Den första är anledningen till skolans tillkomst och dess personal, om vilka jag och andra har skrivit utförligt. Den andra anledningen, och mitt ämne här, är en oroväckande utveckling av skattefinansierade arabiskspråkiga program kust till kust.
 En lektion vid Tarek ibn Ziyad Academy i Inver Grove Heights, Minnesota. |
|
-
Amana Academy, Alpharetta, i Georgia, nära Atlanta: en skola med specialutförmat program som förutsätter arabiskspråkig undervisning. Amana är stolta över sitt "institutionella partnerskap" med stiftelsen Institutionen för Arabiska språket Arabic Language Institute Foundation (ALIF). Men ALIF ser utlärandet av arabiska som ett medel för att "överföra koranens budskap till Nordamerika och Europa" och på så sätt "hjälpa västvärldens länder att återhämta sig från dagens moraliska förfall".
-
Carver grundskola i San Diego: En av lärarna, Mary-Frances Stephens, informerade skolans styrelse att hon undervisade muslimska flickor i en "segregerad klass" och att hon varje dag var tvungen att låta dem gå ifrån undervisningen i en timme för att de skulle kunna ha en bönestund ledda av en muslimsk lärarhjälp. Stephens ansåg att detta arrangemang "helt klart var ett brott mot de administrativa, lagstiftande och rättsliga riktlinjerna". Skolans rektor Kimberlee Kidd svarade att lärarhjälpen endast bad tillsammans med eleverna och att de inte höll på längre än 15 minuter. San Diegos Skoldistrikt undersökte Stephens påståenden och avslog dem, men skolan ändrade i alla fall sin verksamhet och gav på så sätt Stephens rätt i hennes kritik. Skolinspektör Carl Cohn såg till att det blev ett slut på enkönade klasser och omarbetade schemat så att eleverna kan ha en bönestund under lunchrasten.
-
Charlestown High School, Massachusetts: Skolans sommarkurser i arabiska tog med eleverna på en utflykt till Bostons islamiska förening (Islamic Society of Boston) där eleverna, enligt Boston Globes, "satt i en ring på mattan och fick lära sig om islam från två medlemmar från moskén". En elev, Peberlyn Moreta, 16 år, var rädd att guldkorset runt hennes hals skulle vara förolämpande för hennes värdar och stoppade in det under sin t-shirt. Antisionism ingick också i programmet och man visade filmen Divine Intervention från år 2002, vilken en recensent, Jordan Hiller, har betecknat som "oansvarig", "skrämmande farlig" och innehållande "rent hat" mot Israel.
-
Tarek ibn Ziyadakademin i Inver Grove Heights, Minneapolis: Islamic Relief Worldwide, Organsiationen "Islamiskt hjälparbete över hela världen" är en organisation som påstås ha kopplingar till jihadism och terrorism och denna organisation har sponsrat denna friskola som kräver att eleverna har arabiska som andraspråk. Skolans namn prisar öppet islamisk imperialism, Tarek ibn Ziyad ledde muslimska trupper när de erövrade Spanien år 711 e.kr. Lokala journalister skriver att "en besökare mycket väl skulle kunna missta Tarek ibn Ziyad [skolan] för en islamisk skola" eftersom kvinnorna bär hijab, det finns mattförsedda böneplatser, skolan stänger för islamiska helger, alla fastar på Ramadan, i matsalen serveras halalmat, man tar paus under lektionerna för att be, nästan alla barnen deltar i bönestunderna och de vuxna på skolan kallar hela tiden varandra för "Broder" och "Syster".
Enbart i grundskolan Becker i Dearborn, Michigan, följer det arabisktspråkiga programmet inte öppet en politisk och religiös dagordning. Skolans program följer kanske faktiskt läroplanen; eller också så förklaras bristen på kända problem av att det inte finns so mycket information om skolan.
De ovanstående exemplen (se min webblog "Andra skattefinansierade amerikanska madrassas" (Other Taxpayer-Funded American Madrassas) för fler exempel) är allihop amerikanska men liknande problem finns med stor sannolikhet även i andra västländer.
Detta bekymmersamma mönster visar på behovet av särskild granskning av skattefinansierade arabiskspråkiga program. Denna granskning bör utföras av styrelser där medlemmarna är väl medvetna om hotet från radikala islam och som också har makten att stänga ner allt som de finner vara motbjudande.
Arabiskspråkig undervisning på högstadienivå behövs och USA:s regering gör rätt i att stödja det (till exempel genom det språkinitiativ som departementet för inrikes säkerhet (National Security Language Initiative) tagit på nationell nivå eller Utländska språk i grundskolan programmet (Foreign Language in Elementary Schools) på lokal nivå. Eftersom regeringen ger sitt stöd är det än viktigare att undervisningen blir rätt. Medborgare, föräldrar och skattebetalare har rätt att kräva att barn som går på dessa skattefinansierade skolor får lära sig ett språk – och inte rekryteras till antisionism eller islamism.
