Storbritanniens sammandrabbning med islamisk lag

Under den bedrägligt lugna ytan av vardagsliv i Storbritannien befinner sig den brittiska befolkningen mitt uppe i en oerhört viktig sammandrabbning med islam. Tre saker som hände förra veckan vilka var och en var slutet på en flera år lång trend – och inte bara en udda händelse – tyder på att en förändring är på gång.

Inrikesminister Jacqui Smith beskriver terrorism som "anti-islamskt".

Först beslutade den brittiska regeringen att terrorism utförd av muslimer i islams namn inte har något med islam att göra, att det till och med är emot islam. Denna tanke uppstod första gången år 2006 när utrikesdepartementet av rädsla för att begreppet "krig mot terror" skulle uppröra de brittiska muslimerna försökte använda sig av begrepp som upprätthåller "gemensamma värderingar i ett försök att bekämpa terrorister". Tidigt år 2007 utgav den Europeiska unionen en hemligstämplad handbok som förbjöd användandet av orden jihad, islamisk och fundamentalister när man pratade om terrorism, istället skulle man använda sig av "icke stötande" fraser. Förra sommaren förhindrade premiärminister Gordon Brown sina ministrar från att använda ordet muslim i samband med terrorism. I januari gick inrikesminister Jacqui Smith än längre när hon faktiskt beskrev terrorism som "anti-islamskt". Och förra veckan gjorde inrikesdepartementet förvillelsen fullkomlig genom att ge ut en anti-terrorism ordbok som beordrar statstjänstemännen att endast hänvisa till våldsam extremism och kriminella mördare, inte islamistiska extremister och jihadi-fundamentalister.

Den andra händelsen var något som återigen var kulmen på en flera år lång evolution, den brittiska regeringen har nu erkänt månggifte. Man ändrade lagen i "Skattereglementet från 2003 (Månggifte)": tidigare kunde bara en fru ärva skattefria tillgångar efter en död make; det nya reglementet tillåter flera fruar att ärva skattefritt under förutsättning att giftermålet har ingåtts i ett land där månggifte är tillåtet, som till exempel i Nigeria, Pakistan eller Indien. I en annan näraliggande fråga har departementet för arbete och pensioner börjat göra extra utbetalningar till harem i form av understöd till arbetssökande, subventionerat boende och skattelättnader. Förra veckan kom nyheten att fyra regeringsdepartement (Arbete och pensions-, finans-, skatte- samt inrikesdepartementet) efter en årslång undersökning, kommit till slutsatsen att ett formellt erkännande av månggifte var "den bästa" lösningen för Hennes majestäts regering.

Det tredje som hände är att ärkebiskopen av Canterbury, Rowan Williams, stödjer tillämpandet av delar av den islamiska lagen (Sharia) i Storbritannien. Han förklarade att anammandet av de civilrättsliga delarna "verkar oundvikligt" eftersom inte alla brittiska muslimer kan relatera till det existerande juridiska systemet och att tillämpa Sharia skulle hjälpa dem i deras sociala sammanhang. När muslimer kan gå till en islamsk civildomstol behöver de inte ställas inför valet mellan "de oförenliga alternativen kulturell lojalitet eller lojalitet mot staten". Att fortsätta insistera på att den brittiska lagen har "juridiskt monopol" istället för att tillåta Sharia skulle, varnade Williams, utsätta landet "för en liten fara".

Ärkebiskopen av Canterbury. Rowan Williams, anser att införandet av islamisk lag i Storbritannien "verkar oundvikligt."

Premiärminister Brown förkastade omedelbart Williams förslag: Hans departement förklarade att Sharialagen, "kan inte användas för att rättfärdiga att man bryter mot den engelska lagen, inte heller kan man använda sig av Sharialagen i civila domstolar. … Premiärministern anser att brittisk lag, baserad på brittiska värderingar skall gälla i det här landet". Kritik av Williams kom också från alla sidor av det politiska spektrumet – från Sayeeda Warsi, Torypartiets (muslimska) skuggminister för socialt samarbete mellan olika etniska grupper; Nick Clegg, ledare för det Liberaldemokratiska partiet och Gerald Batten från Förenade Kungarikets självständighetsparti. Sekulära och kristna grupper motsatte sig Williams. Detta gjorde också Trevor Phillips, chef för jämställdhetskommissionen. Den Anglikanska kyrkan i Australien fördömde hans förslag och så gjorde även ledande medlemmar av hans egen kyrka, inklusive hans företrädare Lord Carey. Melanie Phillips kallade hans argument "exceptionellt röriga, absurda och felaktiga". Dagstidningen Sun skrev i sin ledarspalt att "Det är lätt att avfärda Ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams som varande en löjlig gammal get. Men faktum är att han är en fara för vår nation." Den avslutades men den syrliga kommentaren att "Ärkebiskopen är i fel kyrka."

Trots fördömanden från alla håll (och risk för att förlora sitt jobb) kan Williams ha rätt om att Sharialagen är oundviklig, den håller redan på att förskansa sig i Västvärlden. En nederländsk justitieminister offentliggjorde att "om två tredjedelar av den nederländska befolkningen skulle vilja införa Sharialagar imorgon så skulle den möjligheten finnas". En tysk domare hänvisade till Koranen i ett rutinmässigt skilsmässoärende. Ett parallellt somaliskt gar domstolssystem finns redan i Storbritannien.

Denna utveckling tyder på att det brittiska försöket att blidka muslimerna när det gäller krig mot terror, familjeliv och de juridiska lagarna är del av ett större mönster. Dessa tendenser mer än säkerhetshotet från islamiskt våld utgör en utmaning och kanske kommer det att ändra hela västvärldens sätt att leva.