Ilskan över Islamic center, också kallat Ground Zero Moskén, Cordoba House och Park 51, har stor betydelse för islams framtid i USA och kanske även utanför.
 En konstnärs bild av det föreslagna Islamic center nära Ground Zero. |
Men nej, någonting mer symboliskt störde politikerna – utsikten av en moské nära den plats där World Trade Center tidigare stod. Vad som började som en lokal byggtillståndsangelägenhet utvecklades under flera månader till en nationell debatt med potentiellt utrikespolitiska konsekvenser. Denna symbolik passar in i ett mönster man ser i andra västländer. Kvinnliga muslimers heltäckande klädedräkt satte igång en återkommande debatt i Frankrike som pågått sedan 1989 och framåt. Schweizarna förbjöd byggandet av minareter. Mordet på Theo van Gogh påverkade Nederländerna starkt liksom publicerandet av Muhammedteckningarna gjorde i Danmark.
Konstigt nog var det endast efter Islamic centers placering hade genererat flera veckors kontrovers som frågan om vilka individer, organisationer och finansiärer som stod bakom projektet slutligen togs upp – trots att dessa frågor uppenbart har större betydelse än placeringen. Personligen motsätter jag mig inte en verkligt moderat muslimsk institution nära Ground Zero; däremot så motsätter jag mig att en islamistisk institution byggs någonstans överhuvudtaget. Ironiskt nog så kommer byggandet av centret så nära Ground Zero, med tanke på de intensiva känslor det väckt, sannolikt att slå tillbaka mot de långsiktiga muslimska intressena i USA.
Denna nya känslosamhet markerar början på en svår period för islamisterna i USA. Även om deras start som organiserad grupp går tillbaka till grundandet av den muslimska studentrörelsen, Muslim Student Association, 1963 så blev de inte politiskt mogna förrän i mitten på 1990-talet när de dök upp som en maktfaktor i det amerikanska offentliga livet.
Jag bekämpade islamisterna då och det gick dåligt. Det var i praktiken bara Steven Emerson och jag mot hundratusentals islamister. Han och jag kunde inte finna tillräckligt intellektuellt stöd, pengar, medieintresse eller politisk uppbackning. Vår sak kändes ganska hopplös.
 Richard H. Curtiss förutsåg 1999 att amerikanska muslimer skulle följa Muhammeds väg mot seger. |
Den 11 september 2001 blev ett uppvaknande som betydde slutet på denna känsla av hopplöshet. Amerikanerna reagerade negativt inte bara på den dagens fruktansvärda våld utan också på islamisternas upprörande påståenden att det är USAs utrikespolitik och senare valet av Barack Obama som bär skulden för våldet. Dessutom förargades amerikanerna både över islamisternas skamlösa förnekande att gärningsmännen var muslimer och över det starka muslimska stödet för attackerna.
Amerikanska akademiker, kolumnister, bloggare, mediepersoner och aktivister fick kunskap om islam, utvecklade sig till en grupp, en grupp som idag känns som en rörelse. Med kontroversen runt Islamic center steg de fram som en politisk kraft som reagerar med en ilska och en makt som skulle ha varit otänkbar för bara tio år sedan.
Det energiska motståndet under de senaste månaderna har gjort mig något upprymd: de som motsätter sig islamismen och allt de står för utgör nu en majoritet och är på frammarsch. För första gången på femton år känner jag att jag kanske är på det vinnande lagets sida.
Men en sak bekymrar mig: lagets växande anti-islamiska tonläge. Vilseförda av islamisternas insisterande att det inte kan finnas något sådant som "moderat islam" misslyckas mina allierade ofta med att skilja mellan islam (en tro) och islamism (en radikal utopisk ideologi vars mål är att införa islamisk lag i sin helhet). Detta är inte bara ett intellektuellt fel utan också ett politiskt dödläge. Att vända sig mot alla muslimer strider mot grundläggande västliga normer, man drar vänner och fiender över en kam och ignorerar det ofrånkomliga faktum att endast muslimer kan erbjuda en motvikt mot islamism. Som jag ofta påpekar är radikala islam problemet och moderata islam är lösningen.
När man väl lärt sig denna läxa så kommer den nya energin att bringa islamismens nederlag inom synhåll.
