Tack vare Irans president, Mahmoud Ahmadinejad, har ett nytt ord förts in i den politiska ordboken: mahdaviat.
Föga överraskande så är det en teknisk religiös term. Mahdaviat kommer från mahdi, arabiska för den "rättledda", en viktig person i islamsk eskatologi. Han är, förklarar Encyclopaedia of Islam, "återupprättaren av religion och rättvisa som kommer att härska innan världens ände". Konceptet härstammar från islams tidigaste år och har över tid kommit att särskilt identifieras med den Shi'itiska grenen. Medan "det aldrig blev en väsentlig del av den Sunnireligiösa doktrinen", fortsätter uppslagsboken, "blev tron på den stundande ankomsten av Mahdi från profetens familj en central aspekt av tron i det radikala Shi'ism", där det även är känt som återkomsten av den tolfte imamen.
Mahdaviat betyder "en tro på och ansträngning i förberedelse för Mahdi".
I ett välgjort reportage visar Scott Peterson från Christian Science Monitor hur centralt mahdaviat är för Ahmadinejads inställning och Peterson utforskar dess innebörd för den iranske ledarens politik.
När han var Teherans borgmästare 2004 verkar Ahmadinejad i hemlighet ha befallt kommunfullmäktige att bygga en storslagen aveny som förberedelse för Mahdi. Ett år senare, som president, tilldelade han $17 miljoner till en moské med blått kakel, något som är nära förknippat med mahdaviat, i Jamkaran söder om huvudstaden. Han har drivit på byggandet av en järnvägslinje som ska gå direkt mellan direkt Teheran och Jamkaran. Han släppte ner en lista över sina föreslagna kabinettsmedlemmar i en brunn intill Jamkaran moské, sägs det, för att dra nytta av dess påstådda gudomliga koppling.
Han tar ofta upp ämnet, och inte bara när han talar till muslimer. När han talade till Förenta Nationerna i september förvirrade Ahmadinejad sin publik bestående av världens politiska ledare genom att avsluta sitt tal med en bön för Mahdis uppdykande: "O mäktige Herre, jag ber till dig för att påskynda framväxten av ditt sista förvar, den utlovade, den perfekta och äkta och rena människa, den som kommer fylla denna värld med rättvisa och fred".
När han återvände till Iran från New York, berättade Ahmadinejad om den effekt hans FN-tal hade haft:
"Någon i vår grupp talade om för mig att när jag började yttra 'I Guds den allsmäktiges och barmhärtiges namn', såg han ett ljus omkring mig och jag placerades inuti denna aura. Jag kände det själv. Jag kände atmosfären plötsligt förändras och under de 27 eller 28 minuterna blinkade inte världens ledare. … Och de var hänförda. Det verkade som om en hand höll dem där och hade öppnat deras ögon för att ta emot budskapet från den islamska republiken'".
Det som Peterson kallar för "presidentens besatthet" med mahdaviat leder Ahmadinejad till "en säkerhet som lämnar lite utrymme för kompromisser. Från att rätta till klyftan mellan rika och fattiga, till att utmana Amerika och Israel och förbättra Irans makt med kärnkraftsprogram är varje fråga ämnad att lägga grunden för Mahdis återkomst".
"Mahdaviat är en kod för [Irans islamska] revolution, och är revolutionens själ", säger chefen för en institiution som ägnar sig åt att studera och påskynda Mahdis ankomst. "Denna slags mentalitet gör dig väldigt stark", observerade den politiska redaktören för tidningen Resalat Amir Mohebian. "Om jag tror att Mahdi kommer att anlända inom två, tre eller fyra år, varför skulle jag vara svag? Nu är tiden att vara stark, att vara hård". En del iranier, rapporterar PBS, "oroar sig för att deras nya president inte fruktar internationell turbulens, kanske tror att det bara är ett tecken från Gud".
Mahdaviat får direkta och olycksbådande konsekvenser för den amerikansk-iranska konfrontationen säger en Ahmadinejad anhängare, Hamidreza Taraghi, från Irans hårdföra Islamic Coalition Society. Det antyder att Washington ses som Teherans rival och även som en falsk Mahdi. För Ahmadinejad är högsta prioriteten att utmana Amerika och specifikt att skapa en mäktig förebildsstat baserad på "islamsk demokrati" för att motsätta sig USA. Taraghi förutspår problem framöver om inte amerikaner fundamentalt förändrar sitt beteende.
Jag vill gärna vända på den formuleringen. De farligaste ledarna i modern historia är de som (såsom Hitler) var utrustade med en totalitär ideologi och en mystisk tro på sitt eget uppdrag. Mahmoud Ahmadinejad uppfyller båda dessa kriterier, vilket avslöjades av hans kommentarer vid FN. Det, tillsammans med hans förväntade kärnkraftsarsenal gör honom till en motståndare som måste stoppas, och stoppas fort.
