I deras nu ökända broschyr, The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy (Israellobbyn och amerikansk utrikespolitik), säger John J. Mearsheimer och Stephen M. Walt detta om grundandet av Campus Watch 2002:
Lobbyn granskar också vad professorer skriver och lär ut. I september 2002 startade Martin Kramer och Daniel Pipes, två passionerat pro-israeliska neo-konservativa, en webbsida (Campus Watch) som lade upp dokument om skumma akademiker och uppmuntrade studenter att rapportera anmärkningar eller uppföranden som kan anses vara fientliga mot Israel.
En kortfattad version av Mearsheimer- och Waltstudien publicerades i London Review of Books, så jag svarade dem i en insändare till den skriften den 16 mars 2006, där jag ifrågasatte ovanstående citat.
Denna redogörelse är felaktig på flera sätt (till exempel var Martin Kramer inte med och grundade Campus Watch), men jag skriver för att specifikt meddela att ingen 'lobby' bad mig grunda Campus Watch. Varken Middle East Forum eller jag själv har någonsin tagit order från någon slags uppdiktad 'lobby' och i synnerhet jag bestämde mig själv för att etablera Campus Watch på eget bevåg, utan ledning från någon utomstående källa. Jag utmanar Mearsheimer och Walt att tillhandahålla den information de har som kopplar den här 'lobby' till mitt beslut att grunda Campus Watch.
Daniel Pipes
Philadelphia
Min insändare publicerades den 6 april. Mearsheimer och Walt besvarade mig i en insändare till London Review of Books den 11 maj:
Israellobbyn är inte en hemlig, dold sammansvärjning; tvärtom så är den offentligt engagerad i intressegruppspolitik och det finns inget konspiratoriskt eller olagligt i deras beteende. Således kan vi lätt tro på att Daniel Pipes aldrig har 'tagit order' från lobbyn, eftersom vi tydligt har avfärdat den Leninistiska överdriften av lobbyn som skildrades i hans insändare. Läsare kan även notera att Pipes inte förnekar att hans organisation, Campus Watch, grundades för att granska vad akademiker säger, skriver och lär ut för att avskräcka dem från att engagera sig i en offentlig dialog angående Mellanöstern.
Min replik, i London Review of Books:
Jag drar mig för att förlänga min ordväxling med John J. Mearsheimer och Stephen M. Walt, men deras insändare den 11 maj, 2006 innehåller ett felaktigt avsnitt som jag måste kommentera: …
Tre svar. Först, Mearsheimer och Walt medger utan förbehåll att de inte har någon information angående att den påstådda "lobbyn" har gett mig order beträffande Campus Watch, vilket bekräftar falskheten i deras första påstående.
För det andra, det som de avfärdar som "den Leninistiska överdriften" av en lobby - en som manipulerar och ger order - är den enda typ av lobby som existerar. Om ingen instruerade mig att starta Campus Watch hur kunde Campus Watchs grundande vara en del av en organiserad kampanj?
För det tredje, jag strävade efter att vara kortfattad i min tidigare insändare, så jag bestred inte Mearsheimer och Walts felaktiga beskrivning av målet med Campus Watch. Jag kommer att göra det nu: Jag dementerar deras poäng att Campus Watchs avsikt är att avskräcka akademiker "från att engagera sig i en offentlig dialog angående Mellanöstern". Som verksamhetsidén på www.Campus-Watch.org förklarar är målet med projektet att "granska och kritisera Mellanösternstudier i Nordamerika med målet att förbättra dem".
Campus Watch är för Mellanösternstudier vad politisk analys är för politik, filmkritik är för filmer och konsumentrapporter är för produktion; vi tillhandahåller utvärderingar åt allmänheten. Till skillnad från politiker, skådespelare och företagsledare vilka accepterar kritik med god min så ylar akademiker om sitt missnöje åt att de bedöms.
Daniel Pipes
Middle East Forum
Kommentar: Min lilla roll i Mearsheimer och Walts massiva redogörelse symboliserar hur slarvig deras redogörelse är och misskrediterar deras synsätt, som är att satsningen på att skapa starka band mellan USA och Israel är en konspirationsteori.
--------------------------------------------------------------------------------
Uppdatering 8 juni, 2006 London Review of Books publicerade idag en redigerad version av den andra insändaren som citerades ovan.
Uppdatering 1 september, 2006 Den kvartalsvisa tidskriften Middle East Policy publicerade i sitt Höstnummer 2006 en "omarbetad, uppdaterad" version av Mearscheimer/Walts magnum opus. Underligt nog, trots att de i sin korrespondens med mig förnekade att de hade haft fel, så utelämnade de två författarna Martin Kramers namn som en av grundarna av Campus Watch:
Lobbyn granskar också vad professorer skriver och lär ut. I september 2002, till exempel, grundade Daniel Pipes, en passionerat pro-israelisk neo-konservativ, en webbsida (Campus Watch) som lade upp dokument angående skumma akademiker och uppmuntrade studenter att rapportera anmärkningar eller uppföranden som kan anses vara fientliga mot Israel.
Uppdatering 27 augusti, 2007 I sin omfattande, 484-sidiga, skvallriga, boklånga version av argumentet ovan, som fortfarande heter The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy, drar Mearshimer och Walt tillbaka ännu en bit av sin redogörelse av Campus Watch. De diskuterar Campus Watch i en sektion som heter "Policing Academia" vilken tar en titt på vad de kallar för "Lobbyns kampanj att forma debatten om Israel." De fortsätter:
Den här ansträngningen intensifierades i september 2002 när Daniel Pipes grundade Campus Watch, en webbsida som lägger upp dokument angående skumma akademiker och, genom att kopiera AIPAC, uppmuntra studenter att rapportera anmärkningar eller uppföranden som kan anses vara fientliga mot Israel.
Kommentarer: (1) Det här är den tredje omtagningen och den innehåller fortfarande många grundläggande fel - till att börja med så fokuserar Campus Watch inte främst på Israel utan täcker hela spektret av Mellanösternrelaterade ämnen, och Campus Watch är inte heller begränsad till en webbsida utan är ett fullt utvecklat projekt med aktiviteter som inte har med internet att göra. (2) Nu väntar jag på att få se hur den andra upplagan av boken fortsätter att innehålla misstag, men den här gången med en fjärde ordalydelse.
Uppdatering 9 september 2007 Mina anledningar att hålla mig borta från den här boken - förutom att rätta oriktigheterna om mig själv - finns här: "Learning from the Mearsheimer-Walt Fiasco".
Uppdatering 21 februari 2008 Mearsheimer & Walts misstag, såsom det här om Campus Watch och mig själv, existerar inte på riktigt! Boken är inte ett exempel på slarvig forskning! Det är åtminstone vad Mearsheimer deklarerar i en intervju som publicerades idag:
Jag har kritiserats ofta, men ingen har anklagat mig för slarvig forskning. Tror ni att [förläggarna] Farrar, Straus och Giroux som är ett seriöst förlag, skulle ha låtit oss komma undan med slarvig forskning? Det motsäger sunt förnuft. Det finns 106 sidor med fotnoter och Steve och jag betalade två personer $16 000 ur egen ficka för att kontrollera att våra fakta stämde.
Angående innehållet av alla dessa fotnoter så gick Martin Kramer vidare med en enda fotnot som fångade hans blick och - mycket riktigt - så visar den sig vara felaktig. Inte väl använda $16 000 uppenbarligen.
Uppdatering 21 juni, 2008 Middle East Policy publicerade i sitt sommarnummer 2008 en recension av Antony T. Sullivan av The Israel Lobby and U.S. Foreign Policy. Trots att Sullivan hyllar boken som "en av de viktigaste böckerna som skrivits under de senaste tre decennierna" så kritiserar han också boken för att vara slarvig i den frågan som jag tar upp här. Han nämner mitt namn i en lista över "starkt pro-israeliska individer" och observerar sedan att:
Naturligtvis kan en del av dessa hårdföra neo-konservativa ha accepterat ekonomiska eller andra förmåner från sionistiska källor och därigenom kvalificerat sig till att inkluderas i lobbyn. Men vilka? Och vad och hur mycket? Mearsheimer och Walt säger inte detta. Utan sådant bevis skulle det vara långt mer korrekt att beskriva dessa och liknande individer som sympatisörer till lobbyn och inte som registrerade medlemmar.
Sullivan nämner också Middle East Forum i en parallell lista över institutioner och ställer sedan samma frågor "vad och hur mycket"?
Uppdatering 28 februari, 2010 Walt skriver nu ensam i en artikel om Martin Kramer, att
Han var en tidig supporter av Campus Watch (organisationen som Daniel Pipes grundade för att svartlista akademiker de ogillar).
Det här undviker en del av Walts tidigare misstag men, som Winfield Myers poängterar, så förvränger det fortfarande skarpt vad Campus Watch gör:
Campus Watch grundades för att tillhandahålla en plattform för att kritisera det mycket politiserade ämnesområdet Mellanösternstudier, inte för att "svartlista akademiker de ogillar". Genom det här grundlösa påståendet upprepar Walt en utsliten tidningsanka och återspeglar många CW kritikers provinsialism, de ser sig själva som undantagna från den typ av kritik som förväntas av mer härdade yrkesutövare såsom advokater, läkare, politiker, affärsmän. Att kritisera är inte detsamma som att svartlista och CW skulle knappast kunna "svartlista" någon; med vilken makt skulle vi upprätthålla det?
Myers, som leder Campus Watch, ser tillbaka på Walts fyra år långa historia av misstag och frågar bedrövat, "När kommer Walt att få till det rätt? När kommer Loch Nessmonstret att fångas? När kommer Cubs att vinna World Series"?
