Muqtedar Khan från Brookings Institution har meddelat i en nyligen publicerad artikel i Daily Times of Lahore, att från och med den 13 december 2004 så kommer ytterligare en amerikansk muslimsk organisation som påstår sig vara moderat att uppstå. De saknar inte ambitioner: "Nu med grundandet av Amerikansk muslimsk grupp för utrikespolitisk planering så har moderata muslimer i Amerika ett namn och en adress". Tyvärr, i sin ursprungliga form, så verkar AMGPP inte alls vara moderat.
Snarare så liknar det Progressive Muslim Union (som öppnade sina virtuella dörrar en månad tidigare och som jag har analyserat i ett långt blogginlägg). De två organisationerna har överlappande personal, en del på vänsterkanten (Ahmed Nassef) medan andra är islamister (Salam Al-Marayati). De båda organisationerna känns amerikanska (till skillnad från många andra muslimska organisationer med sina mer invandrarliknande egenskaper). Den främsta skillnaden mellan dem verkar vara att PMU är baserat i New York och AMGPP i Washington; det betyder att medan den ena har ett regelbundet inslag i "Sex and the Umma", så inkluderar den andra frasen "utrikespolitisk planering" i sitt namn. Den ena försöker vara hipp, den andra inflytelserik.
AMGPPs öppna anspråk på makten är särskilt anmärkningsvärt. Å ena sidan erbjuder de sig att hjälpa USA:s regering:
AMGPP är villig att spela en mycket aktiv roll med att hjälpa till att förbättra USA:s image och motarbeta strömmen av extremism och anti-amerikanism i den muslimska världen. Gruppen är ivrig att ta på sig en ledarskapsroll vad gäller frågor om offentlig diplomati och utrikesdepartementets utsträckta hand och att agera som talman för amerikansk utrikespolitik, angelägenheter och intressen.
Å andra sidan så försöker de utvinna maximala fördelar:
Dock, för att kunna ta på sig rollen som en ärlig mellanhand, så måste AMGPP vara övertygad om att politiken som de är beredda att försvara och förklara förtjänar att försvaras. Detta kan endast åstadkommas genom att inkludera amerikanska muslimer i beslutfattningsprocessen. Amerikanska muslimer kan inte förklara eller försvara politik som de inte håller med om och beslut som de inte var med om och fattade.
Med andra ord, bara om den amerikanska regeringen ger oss auktoritet över frågor vi bryr oss om kommer vi att hjälpa till. AMPGGs erbjudande, som låter mer som ett hot än en chans, ger upphov till den självklara frågan: vilken befogenhet har de för sitt anspråk på att övervaka utrikespolitik?
Precis som PMU och islamistiska organisationer så envisas AMGPP med den gamla uttjatade misskrediterade föreställningen att "islam och muslimer demoniseras i USA, deras medborgarrättsliga situation är hemsk och muslimer utesluts rutinmässigt från överläggningar angående politik". Khan fortsätter också med den gamla refrängen av en "ökande islamofobi i USA". I verkligheten är hatbrott och bevisbara fall av diskriminering mot muslimer mycket sällsynta - numeriskt till exempel långt färre än anti-judiska incidenter.
Om AMGPP verkligen var moderat så skulle de inse, tillsammans med Abdel Rahman al-Rashed, att medan inte alla muslimer är terrorister, "så är det lika säkert, och utomordentligt smärtsamt, att nästan alla terrorister är muslimer". Al-Rashed insisterar att, som muslimer, "Kan vi inte rensa våra namn såvida vi inte erkänner den skamliga sanningen att terrorism har blivit en islamsk företagsamhet; ett nästan odelat monopol, genomfört av muslimska män och kvinnor". Det skulle peka mot måttlighet om AMGPP erkände det här problemet. Att gömma problemet antyder det motsatta.
Dessutom så kritiserar inte Khan de regerande islamistiska organisationerna i USA utan ger dem istället sitt stöd och säger att många moderata muslimer "har arbetat som individer eller som en del av mainstream amerikansk-muslimska organisationer". Om det finns ett enda krav på en tilltänkt moderat organisation så är det att uttryckligen och specifikt fördöma wahhabi lobbyn som dominerar den amerikansk-muslimska scenen.
Det är också besvärande vilka individer som associeras med AMGPP i dess första fas, inklusive Yahya Basha (ordförande för den nu nedlagda American Muslim Council), John Esposito (radikala islams ledande akademiska apologet), och Hadia Mubarak (ordförande för den Wahhabitiska Muslim Students Association).
AMGPPs tillkommer vid en tid av ökande förvirring angående vem som faktiskt är en moderat muslim. Jag har föreslagit några frågor som ett preliminärt test för att skilja mellan riktiga moderata och de falska och dessa har redan en framträdande framgång. Men det behövs mycket mer arbete, för att separera vän från fiende kan inte göras nonchalant eller snabbt. Den uppgiften kommer att ta många anti-islamister många år.
