När pastor Terry Jones, 59, förra året kungjorde sin avsikt att bränna Koranen på årsdagen av 11 september blev den amerikanska regeringen så rädd för en attack på amerikanska trupper utomlands att man utövade starka påtryckningar på honom för att få honom att avstå och slutligen avblåste han sina planer.
 Pastor Terry Jones förbereder för sin skenrättegång mot Koranen. |
Händelsen ignorerades med vilje i USA med förhoppningen att begränsa dess effekt, men lite förblir en hemlighet i internetåldern. Inom två dagar hade nyheten om branden nått Pakistan och Afghanistan där ländernas presidenter oförblommerat fördömde Jones och gav hans agerande stor spridning. Den 1 april slog ilskna afghaner vilt omkring sig, de dödade tolv personer i den nordliga staden Mazar-i-Sharif; dagen därpå attackerade självmordsbombare klädda i kvinnokläder en bas tillhörande koalitionen i Kabul och gatugäng i Kandahar dödade ytterligare tolv personer.
(Det är värt att observera att detta endast är fem fler döda än i september 2010 när nitton dödades då Jones endast hotade med att bränna Koranen).
Vem är moraliskt skyldig till dessa dödsfall, Jones eller islamisterna som försöker införa islams lagar i deras länder och så strängt som möjligt?
Föga förvånande kallade Jones dödandet för en "kriminell handling" och krävde att "Vi måste hålla dessa länder och människor ansvariga för vad de har gjort likaväl som för de ursäkter de kanske använder sig av för att stödja sina terroristaktiviteter".
Barack Obama däremot karaktäriserade Koranbränningen som "en akt av extrem intolerans och bigotteri" samtidigt som han kallade de våldsamma reaktionerna "skamliga och beklagliga". Kongressledamöter lade till överväldigande del skulden på Jones:
- Senatens majoritetsledare Harry Reid (Demokrat från Nevada) sade att han kommer att "undersöka möjligheten" att lägga fram en resolution som fördömer Koranbränning.
- Senatens majoritetsinpiskare Richard J. Durbin (Demokrat från Illinois) ansåg att "denna pastor med sitt PR-trick med Koranen olyckligtvis riskerar livet på våra trupper och medborgare i det här landet och en massa oskyldiga människor".
- Senator Lindsey Graham (Republikan från South Carolina) uttryckte en önskan att "finna ett sätt att hålla (amerikanska) människor ansvariga" och sade att yttrandefrihet är "en fantastisk idé men vi ligger i krig". (För att ta del av Ann Barnhardts kritik av Grahams pinsamma uttalande, klicka här).
- Ordförande i Husets underrättelsekommitté, Mike Rogers (Republikan från Michigan), uppmanade alla amerikaner att "vara omtänksamma och medvetna om varje medborgares ansvar att göra sin del för att säkerställa att våra soldater kommer välbehållna hem".
 Afghaner nära Kabul bränner en avbild av Pastor Terry Jones. |
Faktiskt instämde några icke-islamistiska amerikanska muslimska ledare i detta. M. Zuhdi Jasser från det Amerikansk islamiska forumet för demokrati i Arizona skyllde dödandet på extremistiska ledare som utnyttjar Koranbrännandet som en ursäkt för våld. Imamen i Ahmadiyya-moskén i Kalifornien, Shamshad Nasir, sade att hans församling "avvisar allt dödande i religionens namn, överallt, även om det utförs i de allra heligaste texternas namn".
Som jag skrev i september förra året när Jones hotade med att bränna Koranen "våldet härrör från islamisk lag, Sharia, som insisterar på att islam och i synnerhet Koranen åtnjuter en privilegierad ställning". Detta insisterande som har hävdats i väst sedan 1989 när Ayatollah Khomeini utfärdade ett påbud mot Salman Rushdie för hans roman Satansverserna får inte tillåtas. Islam är en religion bland andra utan några krav på överlägsen ställning. Att avvisa kravet på islamisk överhöghet kan faktiskt vara den enskilt största utmaningen för att modernisera islam.
Oavsett hur smaklös Jones agerande än är så är det både lagligt och icke-våldsamt. Han är inte ansvarig för de 43 dödsfallen; den motbjudande barbariska islamistiska ideologin bär skulden. När kommer amerikanska politiker att inse detta grundläggande faktum och stå upp för de amerikanska medborgarnas medborgerliga rättigheter? Att kritisera islam, smakfullt eller smaklöst, är en konstitutionell rättighet. Gjort på rätt sätt är det faktiskt en medborgerlig skyldighet.
Uppdatering 8 april 2011: På grund av platsbrist nämnde jag inte två dubbelmoraler i artikeln ovan: (1) Koranen är helig men Bibeln är lämplig som toalettpapper, något jag tidigare skrivit om i Istinja' med Torah och Nya Testamentet" och (2) Muslimsk egendom och liv är okränkbart medan den kristna motsvarigheten är lovligt byte, något som Raymond Ibrahim avslöjar i "Destroying One Koran vs. Destroying Many Christians: Which is Worse?".
