"Sedan händelserna den 11 september" har, säger Lee Harris, Amerikas regerande filosof för 11 september, "policydebatten i USA i första hand fokuserat på en rad problem - radikala islam och Kriget mot terrorism, konflikten mellan Israel och palestinierna och massförstörelsevapen i händerna på Saddam Hussein i Irak".
Vi har en känsla av att dessa tre problem hänger ihop, säger Harris i en artikel i TechCentralStation.com, men vi kan inte riktigt räkna ut hur. Han antyder att det finns en subtil koppling mellan dessa tillsynes olika frågor - och det är inte specifikt deras gemensamma muslimska identitet. Det har istället att göra med deras oförtjänta makt.
"Alla tidigare hot i mänsklighetens historia har haft en sak gemensam. De utgjordes av historiska grupper som hade skapat de vapen, både fysiska och kulturella, som de använde sig av för att hota sina fiender". Stater fick makt genom eget arbete och uppoffringar, utveckling av sina ekonomier, utbildning av sina trupper och uppbyggandet av sina egna vapenarsenaler.
Detsamma kan inte sägas om de hot som kommer från den muslimska världen. Al Qaeda förstör flygplan och byggnader som de inte själva skulle kunna bygga. Den Palestinska Myndigheten har misslyckats med allt de företagit sig förutom att döda israeler. Saddam Husseins Irak växte sig farlig tack vare pengar som västvärlden slängde åt dem som betalning för bensin som irakierna själva varken hade hittat eller utvunnit.
Hur har denna trio, trots sin allmänna inkompetens, lyckats styra händelseförloppet som om de var maktfaktorer i ordets traditionella betydelse?
Orsaken till denna anomali, svarar Harris, är att Västvärlden spelar efter strikta regler samtidigt som man tillåter al Qaeda, palestinierna och Saddam Hussein att spela utan regler. Vi lägger band på oss själva enligt vår standard av civiliserat uppförande som förfinats under århundraden; de hänger sig åt maximal hänsynslöshet.
Om USA hade hämnats för händelserna den 11 september genom att göra något liknande så hade de islamiska heliga platserna blivit förstörda. Hade israelerna följt Arafats mördande modell så hade Västbanken och Gaza nu varit tomma på palestinier. Hade Västvärlden gjort mot Irak vad Irak gjorde mot Kuwait så skulle den irakiska staten för länge sedan ha annekterats och dess oljeresurser konfiskerats.
Samtidigt som det är moraliskt berömvärt, säger Harris, så betalar Västvärlden ett högt och stigande pris för att inte reagera på muslimsk hänsynslöshet med samma hänsynslöshet. Det tillåter muslimska politiska extremister av olika slag att fantisera om att de förtjänat sin makt medan den makten i själva verket uteslutande är ett resultat av Västvärldens ärkeciviliserade återhållsamhet.
Denna förvirring får muslimska extremister att hänge sig åt den felaktiga villfarelsen att deras framgång är ett tecken på deras överlägsna makt, kanske till och med på Guds stöd. De uppfattar också Västvärldens återhållsamhet som ett tecken på dess förfall. Sådana fantasier, hävdar Harris, göder sig själva vilket leder till ännu mer vansinnigt och farligt uppträdande. Västerlänningar oroar sig för elnätets säkerhet, datavirus och vattenreservoarer; kan en kärnvapenattack på en västerländsk storstad vara så långt borta? Västvärldens återhållsamhet isolerar med andra ord deras fiender från de rättmätiga konsekvenserna av sitt agerande och på så sätt uppmuntrar man oavsiktligt deras dåliga uppförande.
För att Västvärlden skall kunna vända denna process krävs mycket tuffare tag än man är villig att använda. Harris, författare till en tankeväckande bok om detta generella ämne vilken kommer ut på Free Press förlag i början på 2004, hävdar att Gamla Europa samt de flesta analytiker har misslyckats med att förstå nödvändigheten av en förändring. Bush-administrationen har dock förstått det och har på ett flertal sätt, utan att be om ursäkt, börjat driva igenom en betydelsefull brytning med tidigare återhållsamhet.
- Förebygga: Slå ut verklighetsfrämmande ledare (Talibanerna, Saddam Hussein, Yasser Arafat) innan de kan göra mer skada.
- Rehabilitera: Demontera deras statsbildningar, återskapa dem sedan efter civiliserade regler.
- Inför en dubbelmoral: Agera utifrån förutsättningen att den amerikanska regeringen ensam "har rätt att använda våld mot andra som inte har rätt att använda våld".
I korthet så, tills dem Harris kallar "islamiska drömmare" spelar enligt reglerna måste Washington vara beredd på att agera som dem, utan regler.
Denna uppmaning till Amerika att agera mindre civiliserat kommer att verka stötande för vissa; men det är en övertygande förklaring till den inre logiken bakom Amerikas tuffa nya utrikespolitik.
