Har något lagt märke till skillnaden i inställning till Amerikas två krig?
När det handlar om Irak är den amerikanska regeringen aktiv, tydlig och specifik. Men när det handlar om militanta Islam är den officiella inställningen reaktiv, tafatt och vag.
Ta frågan om förebyggande säkerhet. New York Times rapporterade nyligen att för att stoppa irakiskt sabotage och terrorism så övervakar Washington tusentals irakiska medborgare och irak-amerikaner som kan tänkas utgöra en inhemsk risk. Man har till och med färdiga planer på att arrestera Saddam Husseins sympatisörer för att de misstänks planera terroristoperationer.
Inget jämförbart program finns i kriget mot militanta Islam. (Jag definierar militanta Islam inte som Islam, inte som terrorism, utan som en terroristisk uttolkning av Islam). Av rädsla för att anklagas för att "profilera" tassar polisen oerhört försiktigt runt de som stödjer denna totalitära ideologi. Detta medför att flygbolagens säkerhetssystem slumpmässigt trakasserar passagerare istället för att titta närmare på resenärer som är kända för att sympatisera med personer som Ayatollah Khomeini och Osama bin Laden. Personal från immigrationsmyndigheten fokuserar på ytliga kännetecken (nationalitet, brottsligt förflutet) och ignorerar det som verkligen är relevant (ideologi).
Vita Huset skulle aldrig överväga att till festliga evenemang bjuda in människor som försvarar och lovordar livet i Irak. Men man välkomnade många av militanta Islams sympatisörer till en Ramadan-middag som presidenten gav tidigare den här månaden.
Eller fundera på detta: När hörde du senast Saddam Hussein lovordas i ett amerikanskt TV-program? Det händer inte. Men massmedia erbjuder rutinmässigt en plattform till dem som främjar militanta Islam.
Om "krig mot Irak" är lätt att säga så är "krig mot militanta Islam" inte det. Istället har Bushadministrationen anammat den förskönande omskrivningen "Krig mot Terror".
Varför denna beredvillighet att konfrontera Irak rakt på sak men tveksamhet att göra likadant när det gäller militanta Islam?
Därför att militanta Islam drar nytta av två faktorer - politisk korrekthet och lobbying - som Saddam saknar. Irak är ett land som styrs av en uppenbart ond man med storhetsvansinne. Militanta Islam är en ideologi som bottnar i en större religion. Saddam har få anhängare i USA; den islamistiska visionen har många övertygande talesmän.
Trots att alla vet att fienden motiveras av någonting som har att göra med Islam så vägrar både USAs regering och andra regeringar att säga detta högt. Istället upprepar de trevliga uttalanden där man skiljer religionen Islam från våldsamheter.
Så här sade President Bush om detta ämne för några dagar sedan: "Islam, som det utövas av en stor majoritet av människor, är en fredlig religion, en religion som respekterar andra". Bra, men det undviker helt och hållet den tuffa frågan som den här administrationen står inför .
Att inte erkänna militanta Islam hämmar krigsansträngningen på flera sätt:
- Förståelse för fiendens motiv: Det finns ett virtuellt tabu i officiella kretsar när det gäller Islams roll i våldsamheterna; som den högre tjänstemannen i Utrikesdepartementet säger, detta ämne "måste man trippa på tårna runt". Resultatet är att våldsamheter behandlas som om det kommer från ingenstans, de skyldiga (enligt Bushs beskrivning är) "en grupp kallblodiga mördare".
- Definiering av krigsmål: USAs regerings uppsatta mål i kriget är vaga - Försvarsminister Donald Rumsfeld beskrev dem en gång som att förhindra terrorister "från att påverka vår livsstil negativt". Endast genom att namnge militanta Islam som fienden är det möjligt att uppnå målet att besegra och marginalisera denna ideologi (på samma sätt som gjordes med fascismen och kommunismen under Andra världskriget och Kalla kriget).
- Definiera fienden: Just nu är det bara "terrorister", "gärningsmän", "en farlig grupp människor" och andra icke specifika beteckningar. Att namnge militanta Islam som fiende visar att problemen går längre än terrorister och även inkluderar de som på icke-våldsamt sätt främjar den totalitära dagordningen; detta inkluderar bidragsgivare, predikanter, apologeter och lobbyister.
- Definiera de allierade: Allierade är för tillfället begränsade till dem som hjälper till att förhindra terrorism. Att namnge militanta Islam klargör den ideologiska dimensionen och pekar på den viktiga roll som muslimer som avvisar denna radikala utopiska ideologi har. De kan både hjälpa till att argumentera mot det och vara ett alternativ till det.
Ett krig kan inte vinnas utan att man identifierar fienden. Om den amerikanska regeringen har för avsikt att segra i den pågående konflikten så måste man börja tala om kriget mot militanta Islam. Detta kommer att göra det möjligt för andra - media, Hollywood, till och med akademiker - att göra likadant. Då kommer båda krigsansträngningarna att vara på rätt köl.
