Det senaste numret av Anti-Semitism Worldwide, en årlig undersökning publicerad av the Anti-Defamation League, innehåller två slående men obekanta mönster.
För det först så visar undersökningen att centrum för antijudiskt tal och gärningar har flyttat från de kristna länderna till den muslimska världen. I den förra rapporterar undersökningen om marginella gruppers aktiviteter; i den senare citerar man statsöverhuvuden, mäktiga politiska partier, mainstream-dagstidningar och ledande intellektuella. Till exempel så citerar den palestinska gruppen Hamas ur Sion vises protokoll i sin egen programförklaring. Antisemitismen ligger på lur i världen i allmänhet; men bland muslimer härskar det stolt.
Det andra och kanske mer olycksbådande: till och med i länder som till övervägande del är kristna i Europa och Amerika håller muslimerna i dag antisemitismens fana högt och utgör ett fysiskt hot mot judar. Det innebär inte att antisemitism bland kristna har försvunnit men den är betydligt svagare än den muslimska varianten.
Undersökningen fann att medan högeranhängare trakasserade och vandaliserade judar och judisk egendom i Europa så utfördes "våldsamma attacker i avsikt att tillfoga kroppsskada i de flesta fall av muslimska extremister". Till exempel så var det inte skinheads som utförde den enda antisemitiska attacken i Europa under 1995 utan en algerisk fundamentalistisk grupp (bombförsöket mot en judisk skola nära Lyon i Frankrike). Muslimer från Sydafrika till Argentina till Sverige slår också Högern vad gäller räckvidden för deras antisemitiska retorik och inflytande.
Samma mönster gäller i USA. Här är den muslimska befolkningen uppdelad i två huvudgrupper, konvertiter (för det mesta svarta, många har vid ett eller annat tillfälle haft anknytning till The Nation of Islam) och invandrare (mest från Sydasien). Oförbehållsam, giftig antisemitism är normen i båda dessa grupper. Några få modiga röster står upp mot de ändlösa attackerna på judar med de hörs knappast i störtfloden av förutfattade meningar, förtal och konspirationsteorier.
Invandrare
Precis som deras religionsfränder på andra håll omfattar muslimer som invandrar till USA eller amerikanska konvertiter många olika uppfattningar. Men det är slående att notera att till skillnad mot länder som Turkiet och Egypten, där det finns en livlig debatt mellan de moderata krafterna och fundamentalisterna, så är fundamentalisterna dominerande i USA i så hög utsträckning att de moderata krafterna knappast ens har en röst. Fundamentalister kontrollerar alla större muslimska organisationer inklusive The Islamic Association for Palestine, The Islamic Circle of North America, The Islamic Committee for Palestine, The Islamic Society for North America, The Muslim Arab Youth Association, The Muslim Public Affairs Council och The Muslim Students Association. De kontrollerar också en växande majoritet av moskéer, veckotidningar och samhällsorganisationer.
Detta fundamentalistiska herravälde är ett resultat av flera faktorer. En har att göra med finansiering och annat stöd från Mellanöstern som nästan enbart går till fundamentalister. Iranierna, libyerna och saudierna har i åratal hjälpt de mest aggressiva fundamentalistiska grupperna. Andra har att göra med att moderata krafter tenderar att gå ut i världen och engagera sig i andra, mindre inskränkta aktiviteter.
Varje fundamentalistisk organisation spyr ut antisemitism, många offentligt andra mer diskret. Nästan alla hänvisar hela tiden till en kamp på liv och död med judarna. En av de mest framstående islamiska teologerna, Yusuf al-Qardawi, sade till exempel till en stor publik i Kansas City 1989 "När räkenskapens timme är här kommer muslimer att bekämpa judarna och döda dem".
Amerikanska muslimer fokuserar på två huvudteman. En rör behovet att förgöra Israel. Fundamentalistiska grupper står på Hamas och Islamiska Jihads sida, man firar deras framgångar och delar deras mordiska inställning till judar. Talare vid deras möten uppmanar rutinmässigt åhörarna att hjälpa till att eliminera den judiska närvaron från vad de kallar Palestina; offentliggörandet av en terroristoperation mot israeler framkallar ohämmat jubel vid en muslimsk sammankomst.
Ett annat tema rör behovet av att få mer inflytande än de amerikanska judarna. Amerikanska muslimer upprepar gång på gång sin avsikt att matcha och gå förbi judarna; de ser nästan varje aspekt av sin politiska existens i USA – befolkningsstorlek, förmåga att samla in pengar, inflytande i Washington – som del av denna tävlan. De upprepar en vanlig ambition, den intellektuelle Ali Mazrui anser att "Vid nästa århundrade kan muslimer vara lika inflytelserika som judar när det gäller att påverka politiken".
Nation of Islam
Vad det gäller konvertiter så har Louis Farrakhan, ledare för Nation of Islam, etablerat sig själv som den ledande antijudiska ideologen. Han har svängt men aldrig förkastat sina välkända yttranden 1984 om att judendomen är en "rännstens religion" och att Adolf Hitler var en "väldigt stor man". I ett ökänt tal vid Kean College i november 1995 vräkte Farrakhans representant ur sig en rad ofattbara uttalanden om judar. The Nation of Islam säljer Sion vises protokoll vid sina tillställningar. Organisationen har till och med gjort en egen "studie" och de satte 1991 ihop ett dokument med namnet Det hemliga förhållandet mellan svarta och judar som utger sig för att bevisa att det främst var judar som var ansvariga för förslavandet av svarta och transporterna till Amerika.
Nation of Islams åsikter är viktigare än åsikterna från grupper på högerkanten eftersom Nation of Islams åsikter når betydligt längre. Till skillnad från Ku Klux Klan har man en organiserad halvmilitär styrka i dussintals städer – och man har till och med lyckats få federala bidrag. Till skillnad från Frihetslobbyn så fyller man regelbundet stora arenor med tusentals lyssnare. Till skillnad mot miliser så framträder deras ledare hand i hand offentligt med Philadelphias borgmästare. Till skillnad mot the Aryan Nation har man en utländsk beskyddare (Mu'ammar al-Qadhdhafi från Libyen) som har erbjudit dem $1 biljon för att organisera amerikanska muslimer och förmå dessa att "rösta på den kandidat som tjänar araberna".
Konsekvenser
Antisemitism som historiskt har varit ett kristet fenomen är nu i huvudsak ett muslimskt fenomen – och inte bara i Mellanöstern utan här i USA. Dagens muslimer är de mest livfulla och entydiga antisemiterna och det är de som mest bidrar till judehat här. Muslimer använder ett språkbruk som är öppet antisemitiskt på ett sätt som man knappast finner någon annanstans i Västvärlden. Sändningen av Hitlers Mein Kampf i Radio Islam i Sverige ledde till att Ahmed Rami fick tillbringa sex månader i svenskt fängelse.
Detta får flera konsekvenser för judarna. För det första, i takt med att den muslimska befolkningen i USA ökar så gör antisemitismen det också (för att inte tala om ett näraliggande fenomen, anti-christianism).
För det andra, amerikansk judiska organisationer bör lägga mindre av sina resurser på den kristna högern och mer på fundamentalistiska islam. Böner i skolan är en betydligt mindre fråga än en atmosfär av öppen fientlighet och potentiellt våld mot judar.
För det tredje, övervikten av institutionella fundamentalister i USA gör det extremt svårt för amerikanska judiska organisationer att etablera konstruktiva relationer med sina muslimska motparter; alla stora islamiska grupper är fundamentalistiska, möjligen med undantag av W. Deen Mohammeds rörelse. Inför valet att ha att göra med fundamentalister eller ingen alls bör judiska organisationer välja det senare. Annars löper de risken att legitimera sin egen värsta fiende.
