Här är ett råd till medlemmarna av USAs Kongress när de nu ombedes att godkänna en amerikanskledd attack på regeringen i Syrien:
Börja era överväganden med att fastställa prioriteter, gör klart för er vad som är viktigast för landet. Obama-administrationen pekar med rätta på två brådskande frågor: att stoppa det iranska kärnvapenuppbyggandet och att upprätthålla Israels säkerhet. Till dessa lägger jag en tredje: återupprättandet av USAs trovärdighet när det gäller avskräckningseffekt, något som fastslagits av Barack Obama själv.
Observera att denna lista på ett anmärkningsvärt sätt inte nämner den syriska regimens arsenal av kemiska vapen (den största i världen) eller dess användande nyligen. Det är på grund av att de bleknar i hemskhet och fara i jämförelse med de kärnvapen som nu håller på att byggas upp i Iran. Attacken i Ghouta i Syrien den 21 augusti var visserligen förskräcklig men inte värre än dödandet av hundra gånger fler civila på andra sätt, inklusive tortyr. Dessutom så bryter attacken mot ett flertal internationella konventioner, men ingen förväntar sig väl "begränsade attacker" för att hålla tillbaka desperata diktatorer.
 Kongressens debatt om Syrien sker samtidigt som den antika arameisk-språkiga syrisk-kristna staden Maaloula har fallit i händerna på en jihadgrupp med länkar till Al-Qaeda. |
Hur kan man då bäst uppnå de verkliga prioriteringarna som rör Iran, Israel och USAs avskräckningseffekt? Flera alternativ finns. Om man går från de mest våldsamma till de minst våldsamma så inkluderar de:
1. Störta Assad-regimen. Visserligen attraktivt, i synnerhet eftersom det eliminerar Teherans främste allierade och stör leveranserna till Hizbollah, men detta scenario skapar fler problem än det löser: anarki i Syrien, utländsk intervention i grannländerna, utsikterna för att Al-Qaeda-allierade islamister tar över i Damaskus, fientligheter gentemot Israel på de hittills tysta Golanhöjderna och spridandet av regimens kemiska vapen till terroristorganisationer. Att störta Bashar al-Assad hotar att upprepa eliminerandet 2003 och 2011 av de långvariga irakiska och libyska diktatorerna och att leda till flera års, till och med decenniers, instabilitet och våldsamheter. Ännu värre är att ett sådant resultat skulle kunna blåsa liv i Turkiets mobbare, Recep Tayyip Erdoğans, döende karriär, för närvarande nästan överväldigad av alla hans felsteg.
2. Slå till hårt mot regimen utan att störta den - Obama-administrationens föreslagna tillvägagångssätt. Detta scenario tar oss lika långt in i det okända: bevis finns för att Assadregimen inte oroar sig för det USA-ledda "straffet" utan redan planerar att använda sig av kemiska vapen igen, kanske mot civila, vilket även Teheran planerar att göra mot amerikanska mål. Vidare, som jag redan har påpekat, så kan en begränsad attack leda till "våld mot Israel, aktiverandet av 'sleeper cells' i västerländska länder, eller ökat beroende av Teheran. Om han överlever attackerna kan Assad också skryta med att han besegrade USA". Detta steg riskerar nästan lika mycket som störtandet av Assad utan att man uppnår fördelen av att bli av med honom, vilket gör detta till det sämsta av dessa tre val.
3. Gör ingenting. Detta scenario har flera nackdelar: det gör att Bashar al-Assad kommer undan med sina attacker med kemiska vapen; det undergräver Obamas trovärdighet efter att han deklarerat att användandet av kemiska vapen är en "röd linje"; och det stärker de hårdföra i Iran. Men det har den ännu större fördelen att det inte ytterligare förvärrar ett redan brinnande krig, det upprätthåller det strategiskt fördelaktiga dödläget mellan regimen och rebellerna och, viktigast av allt, det avleder inte Washingtons uppmärksamhet från det verkligt viktiga landet - Iran.
 RealClearPolitics,com's aggregation of 5 American and 1 British poll finds an overall 52%-to-32% opposition to U.S. military action in Syria. |
Av allt att döma närmar sig mullorna i Teheran den punkt när de när som helst kan beställa atombomber färdiga att användas. Till skillnad från användandet av kemiska vapen mot civila i Syrien har denna möjlighet ett direkt och vitalt personligt intresse för amerikanarna, för det skulle kunna leda till en elektromagnetisk pulsattack på deras elnät och med ett slag återföra dem till en artonhundratals ekonomi och möjligen ett par hundra miljoner döda.
Sådana framtidsutsikter gör de metoder som syrierna använder för att döda varandra betydligt mindre viktiga för Kongressen än de iranska planerna på att få USA på knä. I ljuset av detta är det värt att notera att Obama har följt i sina Demokratiska partibröders fotsteg när det gäller beredvillighet att använda våld när amerikanska intressen inte direkt är allvarligt inblandade - Somalia, Bosnien, Kosovo, Haiti, Libyen och nu Syrien. Behöver man verkligen argumentera för att amerikanska trupper endast skall sättas in för att skydda sitt eget land?
 Familjerna Kerry och Assad åt middag tillsammans på Naranj Restaurant i gamla stan i Damaskus 2009, en påminnelse om att några av dem som är mest passionerat anti-Bashar också tills helt nyligen var bland hans mest ivriga försvarare. |
Medan den saudiarabiske utrikesministern och Arabförbundet högdraget kräver att "det internationella samfundet" gör sin plikt och stoppar blodbadet i Syrien så föreslår denna amerikan att Sunnimuslimer som önskar skydda sina släktingar i Syrien gör så med sina egna rikliga oljepengar och stora arméer.
I ljuset av detta rekommenderar jag att Kongressen avvisar sidoföreställningen som administrationen erbjuder och istället antar en resolution som godkänner och uppmuntrar till användandet av våld mot den iranska kärnvapeninfrastrukturen.
