Barack Obamas besök i Israel i mars i år gav en känsla av att vara för bra för att vara sann. Medan han nästan inte satte någon press alls på Israel så sade han till palestinierna att inte ställa förhandsvillkor för förhandlingar och han förmanade dem att "erkänna att Israel kommer att förbli en judisk stat". Det kändes annorlunda och tydde på att priset skulle betalas senare.
Nu åtta månader senare vet vi vad priset är, och det består av två delar. Om jag får parafrasera den amerikanska positionen: "Först, sitt tysta medan vi sluter en överenskommelse med Teheran om att de fryser, dock inte nedmonterar, sin kärnvapenuppbyggnad. För det andra sluta med det olagliga bostadsbyggandet på Västbanken annars kommer den Palestinska Myndigheten, med amerikanskt samtycke, att starta en tredje intifada".
Israels svar på de två kraven har varit skarpt, bryskare än någonsin i mannaminne. Premiärminister Binyamin Netanyahu skrädde inte orden när han kallade överenskommelsen med Iran för ett "monumentalt misstag" och sade varnande efter ett möte med Utrikesminister John Kerry:
"Jag påminde honom om att han sagt att inget avtal är bättre än ett dåligt avtal. Och det avtal som just nu diskuteras i Genève är ett dåligt avtal. Det är ett väldigt dåligt avtal. Iran behöver inte nedmontera ens en centrifug. Men det internationella samfundet lättar på sanktionerna mot Iran för första gången efter många år. Iran får allt de önskade i detta skede och betalar ingenting. Och detta sker när Iran är hårt pressat. Jag uppmanar utrikesminister Kerry att inte ha för bråttom med att skriva under, att vänta, att omvärdera, att få till ett bra avtal i stället. Men detta är ett dåligt avtal, ett väldigt, väldigt dåligt avtal. Det är århundradets avtal för Iran; det är ett oerhört farligt och dåligt avtal för fred och det internationella samfundet."
Ekonomi- och Handelsminister Naftali Bennett var ännu mer rak på sak och tog till och med upp utsikten att en iransk atombomb skulle kunna förgöra New York City:
"Dessa kritiska dagar i november kommer att ihågkommas under flera år. Den fria världen står inför ett vägskäl med ett tydligt val: Antingen stå stark och insistera på att Iran nedmonterar sitt kärnvapenprogram eller ge upp, ge efter och tillåt Iran att behålla sina 18 500 centrifuger. Många år från nu när en islamisk terrorist spränger en resväska i New York eller när Iran avfyrar en kärnvapenmissil mot Rom eller Tel Aviv så kommer detta att kunna ske endast på grund av att ett Dåligt Avtal slöts vid denna avgörande tidpunkt.
Som vid en boxningsmatch är Irans regim för tillfället nere för räkning. Räkningen är endast sekunder från 10. Nu är tiden inne att öka påtryckningarna och tvinga Iran att nedmontera sitt kärnvapenprogram. Inte att lätta på det. Det skulle vara farligt att lyfta sanktionerna och acceptera ett avtal som tillåter Iran att behålla hela sin uranproduktionslinje. Det skulle vara farligt eftersom Iran, om ett eller ett par år, skulle kunna återställa allting och skaffa sig kärnvapen innan världen kan göra någonting för att stoppa det. Det räcker inte att stänga av centrifugerna. De måste nedmonteras helt och hållet. Vi uppmanar Västvärlden att undvika att skriva under ett Dåligt Avtal.
Israels ansvar att är att garantera säkerheten för sina medborgare och det är exakt vad vi kommer att göra. Vi kommer aldrig att outsourca vår säkerhet."
I den palestinska frågan tog Försvarsminister Moshe Ya'alon ledningen:
"Det finns ingen anledning att vara rädd för hot eller för huruvida det kommer att bli en tredje intifada. Vi har befunnit oss i en öppen och pågående konflikt (med palestinierna) vilket vad palestinierna anbelangar inte slutar med stilleståndslinjerna från 1967. Där är Shejk Munis (deras namn på) Tel Aviv, Majdal (deras namn på) Ashkelon. Vi lämnade Gazaremsan och de fortsätter med att attackera oss. De uppfostrar sina unga till att tro att Haifa och Akko är palestinska hamnar och mer. Det finns inga tecken på kompromiss här. … Vi kommer att behöva vara smarta och inte vara rädda för hot eller huruvida det kommer att bli en tredje intifada."
Jag skrev före det senaste presidentvalet att "Israels problem kommer att börja på allvar" om Obama blir återvald. Vid Obamas andra installation förutspådde jag att han "nu när han är fri från omvalets begränsningar, till slut kan uttrycka sina tidiga antisionistiska åsikter efter ett decennium av politisk positionering. Var beredda på en märkbart sämre ton från den andra Obama-administrationen gentemot den tredje Netanyahu regeringen".
Den situationen är nu här.
