Sedan bildandet av Israel har palestinier, araber och muslimer varit antisionisternas stöttepelare, med stöd av vänsteranhängare, från Sovjetunionen till litteraturprofessorer. Men detta kan vara på väg att förändras: medan muslimer långsamt, motvilligt och ojämnt kommit att acceptera den judiska staten som en realitet så blir vänsteranhängarna alltmer högljudda och besatta i sitt avvisande av Israel.
Det finns mycket som pekar i denna riktning: Opinionsundersökningar i Mellanöstern visar på sprickor i oppositionen mot Israel och en större amerikansk undersökning visar för första gången att fler liberala demokrater är anti-Israel än pro-Israel. De saudiska och egyptiska regeringarna har starka säkerhetsrelationer med Israel medan en figur som (den judiske) Bernie Sanders förklarar att "i den mån (israelerna) vill att vi ska ha en positiv relation tror jag de måste förbättra sin relation med palestinierna".
Men jag skulle vilja fokusera på ett litet belysande exempel från en FN-institution: Världshälsoorganisationen spottade ur sig rapport A69/B/CONF./den 1 maj, med den lockande titeln "Hälsoförhållanden på ockuperat palestinskt område, inklusive östra Jerusalem och på det ockuperade syriska Golanhöjderna: Förslag till beslut föreslaget av delegationerna från Kuwait på uppdrag av den arabiska gruppen och Palestina".
Det tresidiga dokumentet uppmanar till "en fältstudie utförd av Världshälsoorganisationen" med särskilt fokus på sådana ämnen som "försening av eller nekande av ambulans" och "tillgång till adekvat hälsovård för palestinska fångar". Naturligtvis pekar hela dokumentet ut Israel som den som förnekar obehindrat tillgång till hälso- och sjukvård.
Detta måste anses vara en speciell absurditet med tanke på att WHO anlitat en konsult från grannlandet Syrien som har kopplingar till toppen av Assadregimen samtidigt som denna regim begår grymheter som uppskattas till en halv miljon döda och 12 miljoner fördrivna (av en befolkning som före kriget uppgick till 22 miljoner). Omvänt så valde både frun och svågern till ledaren för den Palestinska Myndigheten, Mahmoud Abbas, människor vars status och rikedom kan ge dem den bästa vården var som helst i världen, att bli behandlade på israeliska sjukhus, liksom Israels svurne fiende Hamasledaren i Gaza Ismail Haniyehs syster, dotter och dotterdotter.
 Mahmoud Abbas (till vänster) and Ismail Haniyeh (till höger), fotograferade i mars 2007, båda hade nära släktingar som sökte medicinsk vård i Israel. |
Trots dessa fakta röstade Världshälsoorganisationen den 28 maj för att anta den föreslagna fältstudien med det förutsägbara snedvridna resultatet 107 röster för och 8 röster emot, 8 nedlagda röster och 58 frånvarande. Hittills är allt detta tröttsam rutin.
Men sammansättningen av de röstande blocken gör beslutet anmärkningsvärt. Alla stater i Europa röstade för förutom två, Bosnien-Hercegovina (vars befolkning till hälften utgörs av muslimer) och San Marino (sammanlagd befolkning: 33 000). Båda missade omröstningen av för mig okänd anledning.
För att upprepa: Alla andra europeiska regeringar förutom dessa två stödde en partisk fältstudie med dess oundvikliga fördömande av Israel. För att vara specifik, detta inkluderade myndigheterna som styr Albanien, Andorra, Österrike, Vitryssland, Belgien, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Island, Irland, Italien, Lettland Litauen, Luxemburg, Makedonien, Malta, Moldavien, Monaco, Montenegro, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Ryssland, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Schweiz och Storbritannien.
Vad som gjorde denna nästan totala europeiska enhälligheten ännu mer anmärkningsvärd var de många regeringarna med stora till överväldigande muslimska majoritetsbefolkningar som faktiskt valde att inte rösta: Burkina Faso, Tchad, Elfenbenskusten, Eritrea, Etiopien, Gabon, Gambia, Kirgizistan, Libyen, Moçambique, Sierra Leone, Sudan, Tadzjikistan, Tanzania, Togo och Turkmenistan.
Så Island (med inga muslimer) röstade för förändringen och mot Israel medan Turkmenistan (med en muslimsk befolkning på över 90 procent) inte gjorde det. Cypern och Grekland som har oerhört viktiga nya relationer med Israel röstade mot Israel medan det historiskt fientliga Libyen missade omröstningen. Tyskland med sin elakartade historia röstade mot Israel medan Tadzjikistan, en partner till den iranska regimen, var frånvarande. Danmark, med sin ädla historia, röstade mot Israel medan Sudan, lett av en islamist, inte gjorde det.
Detta osannolika mönster tyder på att den massiva muslimska fientligheten håller på att spricka medan européerna, vilka till överväldigande del ligger till vänster på den politiska skalan, är så till den grad vänster att även högerpartier bedriver en urvattnad vänsterpolitik, och i allt högre utsträckning föraktar Israel. Värre är att även de som inte delar denna inställning går med på den, till och med i en obskyr omröstning i Världshälsoorganisationen.
 Angela Merkel, Tysklands till synes högerorienterade kansler, låter en flykting i Berlin ta en selfie med henne. |
Det är fortfarande muslimer, inte personer med vänsterorienterade politiska åsikter, som utför alla våldsamma attacker mot Israel; och Islamism, inte socialism, är fortfarande den regerande antisionistiska ideologin. Men dessa förändringar pekar på Israels avsvalnade relationer med Väst och uppvärmda sådana med sina grannländer.
