Lieberman och Bennet misslyckades med att införa ett nytt paradigm för hur man skall hantera Hamas, men fler och fler människor i Israel medger att kompromisser och eftergifter endast har lett till mer våld.
Från en praktiskt politisk synpunkt led Avigdor Lieberman, Naftali Bennett och deras idé om en hårdare inställning till Hamas ett nederlag, för att inte säga förödmjukelse. Det är för att premiärminister Benjamin Netanyahu återigen visade sin politiska skicklighet; den förra är nu före detta försvarsminister, den andre misslyckades med att bli försvarsminister.
Från ett längre tidsperspektiv tog duon dock upp en fråga som i decennier inte har ingått i den israeliska politiska diskussionen, men på grund av deras ansträngningar verkar det bli en viktig faktor i framtiden: detta är konceptet seger, en israelisk seger över Hamas och i förlängningen över den Palestinska Myndigheten och palestinierna i allmänhet.
 De tre slagskämparna: Bennett, Netanyahu, Lieberman. |
Seger – definierat som att påtvinga sin vilja på fienden så han ger upp sitt krigsmål – har varit målet för filosofer, strateger och generaler genom hela den mänskliga historien. Aristoteles skrev att "Seger är slutet på generalernas styre". Den preussiske teoretikern Carl von Clausewitz instämde: "Syftet med krig bör vara fiendens nederlag". Den amerikanske försvarsministern General James Mattis säger att "inget krig är över tills fienden säger att det är över".
Palestinierna talar rutinmässigt om att segra över Israel även när detta är befängt: ett exempel är att ledaren för den Palestinska Myndigheten Mahmoud Abbas ringde sin motsvarighet hos Hamas, Ismail Haniyeh, efter åtta dagars våldsamheter med Israel som fullständigt ödelade Gaza i november 2012, för att "gratulera honom till segern och framföra hans kondoleanser till martyrernas familjer".
Omvänt så i Israel har tanken på seger skjutits åt sidan, åtminstone sedan Oslo-avtalet 1993; efter det fokuserade Israels ledare istället på sådana begrepp som kompromiss, förlikning, förtroendeskapande, flexibilitet, goodwill, medling och återhållsamhet. Premiärminister Ehud Olmert formulerade minnesvärt denna inställning år 2007 när han slog fast att "Fred uppnås genom eftergifter".
Denna perversa förståelse för hur man får slut på krig ledde Israel till att göra extraordinära misstag under femton år efter Oslo, för vilket de straffades genom oupphörliga kampanjer av delegitimisering och våldsamheter, symboliserat av Durbankonferensen 2001 och Pesach-massakern 2002.
 En typisk scen vid Världskonferensen mot rasism 2001, också kallat för Durban-konferensen. |
Sådant nonsens upphörde under Netanyahus nästan decennielånga tid som premiärminister men det har inte ännu ersatts av en handfast vision om seger. Istället har Netanyahu släckt skogsbränder när de startats i Sinai, Gaza, på Västbanken, Golanhöjderna, Syrien och Libanon. Även om han instämt i tanken på en israelisk seger när han personligen informerats så har han inte talat offentligt om det.
Under tiden har andra ledande figurer i Israel anammat detta synsätt. Den tidigare stabschefen Uzi Dayan uppmanade armén "att återvända till segerns väg". Den tidigare utbildnings- och inrikesministern Gideon Sa'ar har sagt att "'Segerparadigmet' likt Jabotinskys 'Iron Wall' (järnmur) koncept förmodar att en överenskommelse kan bli möjlig i framtiden men först efter en tydlig och avgörande israelisk seger ... Övergången till 'segerparadigmet' är beroende av att man överger Oslo-konceptet".
I detta sammanhang tyder Liebermans och Bennetts uttalanden på en förändring av detta tankesätt. Lieberman lämnade sin position som försvarsminister eftersom han var frustrerad över att en spärreld med 460 raketer från Hamas mot Israel besvarades med ett eldupphör; han uppmanade istället till att införa "ett tillstånd av förtvivlan" på israels fiender. Han klagade på att "Israel har slutat vinna", Bennett krävde att IDF "börjar vinna igen" och tillade att "När Israel vill vinna så kan vi vinna". När han tog tillbaka sitt krav på försvarsportföljen så betonade Bennett att han står vid Netanyahus sida "i den monumentala uppgiften att säkerställa att Israel blir segerrik igen".
 Israeler protesterar mot regeringens beslut att gå med på eldupphör i Gaza den 13 november 2018. |
Motståndarna till detta paradigm bekräftade sedan lustigt nog kraften i denna idé om seger. Ma'arivs columnist Revital Amiran skrev att den seger den israeliska allmänheten mest av allt vill ha är inom sådana områden som högre anslag för de äldre och outhärdliga trafikstockningar. Meretz ledare Tamar Zandberg svarade Bennett att för henne betyder ett segerrikt Israel att vinna Emmy- och Oscars-nomineringar, att garantera jämlik hälsovård och att spendera mer på utbildning.
Att seger och nederlag nyligen har blivit ett debattämne i Israel är ett viktigt steg framåt. Som mediapersonligheten Ayalet Mitsch korrekt noterar, "även israeliska vänsteranhängare anser att det är dags att vinna igen". Sålunda går kampen för en israelisk seger framåt.
