Tidskriften Time rapporterade nyligen att den amerikanska transportmyndighet vars uppdrag är att skydda flygplan i landet – TSA eller Transportation Security Administration – har kommit till slutsatsen att "det farligaste hotet mot kommersiellt flyg inte är de saker som onda människor försöker få ombord på flygplanen, utan dessa onda människor själva".
Time nämner vidare att TSA inlett arbetet med ett profileringssystem för passagerare kallat Screening of Passengers by Observation Techniques, förkortat SPOT. Med SPOT lär sig TSA-personal att känna igen misstänkt uppförande. "Passagerare som väcker misstankar genom att uppvisa ovanlig eller nervöst uppträdande pekas ut för poliserna på plats, som då intervjuar dem för att bestämma om de utgör något hot."
Trots att insikten har kommit sent, har Bushadministrationen äntligen insett att det är terroristerna – mer än de verktyg terroristerna använder – som behöver övervakas och stoppas. Detta är ett enormt steg framåt i skyddandet av amerikanska resenärer. Bushadministrationen förtjänar ett stort tack för att den haft mod att inse behovet av profilering.
Men SPOT är bara ett första steg. Skickliga terrorister skolar sig i hur man undviker att se nervös ut och hur man undviker att ge andra signaler. För att vara riktigt effektivt måste profilering fokusera på något som är mycket mer typisk för terrorister än nervositet. Vad kan detta vara? Det är först här som debatten börjar blir riktigt produktiv och intressant.
Michael A Smerconish, radiopratare och skribent i tidningen Philadelphia Daily News, hävdar i sin orädda nya bok "Flying Blind: How Political Correctness Continues to Compromise Airline Safety Post 9/11" (Running Press) att nyckelfaktorn här är ras och etnicitet. I motsats till Smerconish påstår jag att nyckeln inte är externa kännetecken utan det som finns i en människas huvud, det vill säga islamistiska värderingar.
Smerconish skriver: "Vi utkämpar idag ett krig mot unga arabiska manliga extremister, men vår regering fortsätter att tvinga säkerhetspersonalen att använda en 'politiskt korrekt' slumpvald kontroll av flygpassagerare istället för att rikta uppmärksamhet mot alla som ser ut som terrorister."
Han efterlyser en policyändring: "Logik kräver att man tar en längre, hårdare titt på individer som har etniska, religiösa, nationella och utseendefaktorer som är gemensamma med de islamistiska extremistiska män från Mellanöstern som har inlett sitt krig mot oss."
Detta är ett steg i rätt riktning men, precis som SPOT, är det bara början. Ja, unga arabiska manliga extremister har utfört terrorattacker i väst. Ja, att fokusera på uppenbara faktorer som arabiska namn eller ett utseende som härstammar från Mellanöstern är lätt att göra. Men, precis som i fallet med nervositet, är dessa grova kriterier som inte kommer åt problemets hjärta: islamistisk ideologi.
Ett betydande antal islamistiska terrorister i väst är inte ens araber eller invandrare. De inkluderar konvertiter som började sina liv med namn som Ryan Anderson, David Belfield, Willie Brigitte, Jerome & David Courtailler, Michael Christian Ganczarski, Clement Rodney Hampton-el, Mark Fidel Kools, Jose Padilla, Adam Pearlman, Richard Reid, Pierre Robert, Jack Roche och Steven Smyrek. Dessa konvertiter växte upp i väst, de pratar västvärldens språk utan tillstymmelse till brytning, de känner till de lokala sporthjältarna, vissa av dem är till och med blonda.
Terroristerna är inte dumma. Att fokusera på araber, som Smerconish förespråkar, gör helt enkelt att terroristerna använder sig av icke-arabiska agenter. Detta är redan ett problem. Jean-Louis Bruguière, Frankrikes ledande anti-terroristundersökningsdomare, varnade för precis detta i maj 2003, påpekar Robert Leiken, när han sade att "al-Qaida har snabbat på sin europeiska rekryteringskampanj och letar speciellt efter kvinnor och ljushyade konvertiter". Vicechefen för en fransk underrättelsemyndighet, Direction de la Surveillance du Territoire, till och med talade om för Robert Leiken att "huvuddelen av våra arbetsinsatser koncentreras numera på konvertiter".
Smerconish besvarar mitt argument genom att acceptera att hans bok kanske i framtiden blir föråldrad, "men den dagen är inte idag". Han anser att fysiskt utseende kvarstår som en nyckelfaktor för att förutse avsikter.
Det är naturligtvis sant, unga arabiska män förekommer oproportionerligt mycket i terrorsammanhang, men Smerconishs inställning och analys garanterar i stort sett att detta kommer att förändras. Säkerhetsetablissemanget borde vid det här laget vara mycket mer uppmärksamt på motiv. Upphovet till islamistisk terror är inte det arabiska språket, utan islamism – en radikal tolkning av den muslimska religionen.
För flygplatsernas säkerhetspersonal har det varit svårt nog bara att hitta vapen; att hitta arabiska potentiella terrorister blir svårare, och att stoppa onda islamister blir svårast av allt, eftersom det kräver att TSA vet ganska ingående vem som är vem bland flygpassagerarna. Oavsett svårighetsgraden är och bör detta vara det ultimata målet för terrorbekämpning – med omedelbar verkan.
