Yasser Arafats frånfälle i november födde mycket hopp bland alla dem som såg hans ondskefulla personlighet som huvudskälet till palestiniernas omedgörlighet.
Men de av oss som betraktade problemet som större än Arafat – som något som resulterade från den djupa radikaliseringen av den palestinska politiken – förväntade oss ingen större förändring. Tvärtom skrev jag vid tidpunkten för Mahmoud Abbas valseger att "han är potentiellt en betydligt farligare fiende till Israel" än Arafat var.
Hur ser saker och ting ut ett halvår efter Arafats död? Ungefär lika hemskt som man kunde förvänta sig. Abbas kommer utan tvekan att leda palestinierna mot krig efter det israeliska tillbakadragandet från Gaza i augusti 2005. Titta bara på några av den senaste tidens händelser.
-
Anställning av terrorister som soldater: Istället för att arrestera terrorister, som han är bunden att göra i det informella eldupphöravtalet mellan Israel och palestinierna från februari 2005, har Abbas startat ett unikt arbetsprogram för dem där han integrerat dem i hans säkerhetsstyrkor. Associated Press förklarar det charmiga poängsystemet som bestämmer vilken grad de får: "Ett högstadiebetyg… är värt åtta poäng medan ett år i ett israeliskt fängelse eller på rymmen ger två poäng var. Revolvermän får inte tillgodoräkna sig den tid de suttit i palestinskt häkte men de får extra poäng om de har skadats av israelisk eld eller har fått sina hem förstörda." De israeliska myndigheterna har accepterat att även dömda palestinska mördare bär vapen.
-
Beväpning av terrorister: Den palestinska militära underrättelsetjänsten underlättar för terroristgrupper att smuggla SA-7 Strela bärbara missiler in till Gaza för användning mot israeliska flygplan.
-
Uppvigling av befolkningen: Som Palestinian Media Watch, Center for Special Studies och Michael Widlanski har beskrivit i detalj så förblir de politiska talen, mediaskriverierna, mosképredikningarna, skolböckerna och väggaffischerna lika rabiata antiisraeliska och antisemitiska som under den värsta tiden av Arafats styre. Till exempel har Palestinska Myndighetens så kallade premiärminister Ahmad Qureia hotat med "en explosion" över Israels hantering av Al-Aqsa Moskén.
-
Låtsasarresteringar av terrorister: Precis som under Arafats styre leker Palestinska Myndigheten charader med arresteringar av terrorister: man arresterar dem under stor uppmärksamhet för att sedan i tysthet låta dem "fly" från fängelset. Två exempel på denna svängdörrsarrest: två gärningsmän som hjälpte till vid en självmordsbombning i Tel Aviv i februari 2005 lämnade fängelset i april; den palestinska polisen arresterade sin förste Hamasterrorist den 2 maj men släppte honom redan dagen därpå.
Som ett resultat av dessa åtgärder har palestinsk terrorism, i synnerhet den som kommer från Gaza, ökat dramatiskt sedan april. Situationen har blivit så dålig att en analytiker, Leslie Susser, anser att eldupphöravtalet från februari "kan vara på väg att kollapsa."
Det är svårt att inte instämma i Caroline Glick's slutsats att Sharons regering och Bushadministrationen båda hade "fruktansvärt fel" när de satsade på Abbas. Och ändå erkänner ingen av dem sitt misstag eftersom de nu, efter att ha framhållit Abbas goda föresatser, finner sig djupt indragna i hans framgångsrika politiska karriär.
Det planerade israeliska tillbakadragandet från Gaza i augusti kommer med stor sannolikhet att påskynda nya våldsamheter. En sådan våldsamhet kan komma i juli medan den israeliska armén genomför en massiv genomsökning av Gaza för att säkerställa att det kommande tillbakadragandet inte sker under palestinsk eldgivning.
Mer våld skulle kunna komma i september när palestinierna, nu med Gaza under sitt styre, börjar med nya anfall mot Israel. Denna våldsomgång kommer förmodligen att kännetecknas av den ansenliga arsenal av raketer som Hamas under en längre tid har samlat ihop. Israels befälhavare Moshe Ya'alon har öppet förutspått att "omedelbart efter tillbakadragandet kan vi förvänta oss en explosion av terrorism."
På detta sätt har Ariel Sharon snyggt och prydligt ordnat all som behövs för ett massivt haveri.
Ironiskt nog är det enda som skulle kunna förhindra detta scenario från att bli verklighet att Hamas vinner det palestinska lokalvalet, som är planerat att hållas i mitten på juli. Israeliska röster höjs nu för att tillbakadragandet från Gaza skall flyttas fram eller till och med inställas om Hamas gör bra ifrån sig vilket verkar troligt. Israels utrikesminister Silvan Shalom har till exempel sagt att om Hamas vinner valet så vore det "orimligt" att genomföra tillbakadragandet och tillåta Hamas att skapa ett "Hamas-stan" i Gaza.
Så det finns många möjligheter över de nästa fyra månaderna. Deras gemensamma nämnare är att i september kommer den arabisk-israeliska skådeplatsen att vara värre därhän än den är idag.
