Det finns ett stort frågetecken kring öppnandet av staden New Yorks planerade arabiskspråkiga skola, Khalil Gibran International Academy.
Att ämnet fortfarande diskuteras är förvånande. Förutom motstånd från några få – New York Suns ledarskribenter, dess kolumnist Alicia Colon, det undersökande teamet Beila Rabinowitz och William A. Meyer och min egen artikel och blogg i detta ämne – så får skolan starkt stöd. Bill och Melinda Gates Foundation hjälper till att finansiera den. New Yorks borgmästare, Anti-Defamation League och United Federation of Teachers ger den sitt stöd. Tidningsartiklar i New York Times, New York Daily News, Brooklyn Daily Eagle och International Herald Tribune försöker misskreditera oss motståndare, ibland sjunker de till och med så lågt att de förvrider våra argument.
Inte ens föräldrarna vid två skolor som protesterade mot att KGIA skulle placeras i deras barns skolbyggnad nämner skolans personal och läroplan som skäl, utan talar enbart om otillräckligt med klassrum och blandningen av äldre och yngre elever. Som en av dem uttryckte det "Vi har inte problem med innehållet i skolans undervisning. Problemet är utrymmet."
Det var detta föräldramotstånd som fick utbildningsdepartementet att överge sina försök att placera KGIA i en grundskola i Brooklyn. Istället hittade man en lokal för de kommande två åren och en talesman för departementet hävdade med bestämdhet att "detta är inte ett preliminärt beslut. Skolan kommer att öppna på den här platsen i september".
Trots detta verkar skolans framtidsutsikter vara något osäkra. För det första är läsåret 2006-07 nästan till ända och femteklassare vet i allmänhet redan vilken skola de kommer att gå på nästa läsår. Trots att några familjer har uttryckt intresse för KGIA har inte en enda elev skrivits in ännu.
För det andra verkar det som om utbildningsdepartementet har instruerat skoladministratörerna att inte tala med pressen om KGIA vilket vittnar om en belägringsmentalitet.
För det tredje så förknippas alla tolv medlemmar i KGIAs rådgivande styrelse med religiösa institutioner vilket bekräftar farhågorna om att det faktiskt är en religiös skola.
För det fjärde så har den rådgivande styrelsens tre muslimska medlemmar islamistiska anknytningar som inte går ihop med en skattefinansierad skola. Khalid Latif, imam vid New Yorks universitet, hotade universitetets president med att om ett studentevenemang där de danska skämtteckningarna skulle visas gick av stapeln så kunde man inte "ta lätt på … vad som kanske skulle ske efter att dessa hade visats". Al-Hajj Talib 'Abdur-Rashid tillhör "Nationella kommittén för att få Imam Jamil Abdullah Al-Amin fri" (Al-Amin är fälld för att ha dödat en polis). Shamsi (eller Syamsi) Ali förestår en madrassa i Queens där nästan all undervisning går ut på att memorera koranen och i stort sett ingen annan undervisning ges, vilket kan ligga på gränsen till att bryta mot delstatens utbildningslagar.
Slutligen kommer föräldrarnas oro inte att stillas av att man löser problemen med överfulla klassrum och blandningen av elever i olika åldrar, för oavsett vad de säger öppet så pekar allt på att deras verkliga invändning mot KGIA har att göra med skolans indoktrinering av barnen med Panarabism och radikala islam.
- Varför accepterade New York-föräldrarna utan invändning skolor som undervisar i kinesiska, kreol, franska, tyska, japanska, ryska och spanska medan föräldrar i två skolor har tagit avstånd från KGIA?
- Argumentet om för få klassrum är ihåligt eftersom den andra skolbyggnaden har en överkapacitet på omkring 680 platser, betydligt fler än vad den nya skolan behöver för de 60 elever man räknar med under det första året och dubbelt så många det andra året.
- Skoladministratörer lovar höjd säkerhet för den skolbyggnad som tar emot KGIA, vilket underförstått betyder att detta är en oro som föräldrarna känner på grund av undervisningen på arabiska.
- Föräldrar uttalar sig ibland inofficiellt och avslöjar sina verkliga känslor. Katia Lief till exempel oroade sig för "en kulturell-religiös skola" med "flickor i burka". (Att hon några dagar senare skrev en förvirrad ursäkt för "flickor i burka"-uttalandet bekräftar bara föräldrarnas rädsla för att uttala sig uppriktigt.)
- Det är vanligt när man motsätter sig islamiska institutioner att man tar upp och pekar på praktiska frågor såsom trängsel, trafik och parkering. Redan i en studie från 1991som jag var med om att skriva, ger jag flera belägg för detta mönster i Europa och USA och det har blivit än vanligare sedan dess.
Faktum är att islamiska institutioner, vare sig det är frågan om skolor eller moskéer följer ett mönster med extremism och även våld. Oro är befogad och bör ventileras öppet. Rektor Joel Klein har lovat att "om någon skola blev en religiös skola" så skulle han stänga den, och han tillade att han inte kommer att tolerera "en politisk skola med en politisk dagordning".
Läsare kan skriva till honom på JKlein@schools.nyc.gov och delge honom sin oro över KGIAs religiösa och politiska beskaffenhet.
