Det är föga känt att palestinierna i hemlighet uppskattar Israel, något som står i stark kontrast till deras mer kända historia som är full av förtal och irredentism.
Detta faktum har blivit synnerligen uppenbart på senare tid, i synnerhet sedan Israels premiärminister Ehud Olmert i oktober sände upp en försöksballong om att föra över vissa arabiskdominerade områden i östra Jerusalem till den Palestinska Myndigheten. Detta medan han ställde retoriska frågor om israeliska handlingar 1967: "Var det nödvändigt att annektera flyktinglägret Shuafat, al-Sawahra, Walajeh och andra byar och sedan förklara dem som del av Jerusalem? Jag erkänner att man kan ställa vissa legitima frågor om detta."
I ett svep förändrade detta uttalande de palestinska pro-israeliska uttalandena (för ett smakprov se min artikel från 2005 "Det israeliska helvetet är bättre än Arafats paradis") från att vara teoretiska till att bli aktiva och politiska.
Olmerts drömmar framkallade verkligen några aggressiva genmälen. Som det uttrycks i rubriken till en artikel i Globe and Mail "Vissa palestinier föredrar livet i Israel: i östra Jerusalem säger invånare att de skulle bekämpa ett överlämnande till Abbas regim". Artikeln använder sig av Nabil Gheit som exempel. Man skulle kunna förvänta sig att Nabil Gheit som två gånger suttit i israeliskt fängelse och har affischer med "martyren Saddam Hussein" hängande över kassaapparaten i sin affär skulle jubla över möjligheten att delar av östra Jerusalem skulle komma under den Palestinska Myndighetens kontroll.
Inte alls. Som mukhtar i Ras Khamis nära Shuafat, fruktar Gheit den Palestinska Myndigheten och han säger att han och andra skulle bekämpa ett överlämnande. "Om det hölls en folkomröstning här nu så skulle ingen rösta för att gå samman med den Palestinska Myndigheten. … Det skulle bli en intifada till för att försvara oss själva från den Palestinska Myndigheten."
I två opinionsundersökningar som publicerades förra veckan av dels Keevoon Research, Strategy & Communications och dels den arabiskspråkiga tidningen As-Sennara, har man undersökt vad ett representativt urval av vuxna israeliska araber anser om frågan om att ingå i den Palestinska Myndigheten, och dessa bekräftar vad Gheit säger. På frågan "Skulle du föredra att vara medborgare i Israel eller i en ny palestinsk stat?" svarade 62 % att de vill fortsätta vara israeliska medborgare och 14 % svarade att de vill tillhöra en framtida palestinsk stat. På frågan "Stödjer du att man överför Triangeln (ett arabiskdominerat område i norra Israel) till den Palestinska Myndigheten?" svarade 78 % att de motsätter sig detta, medan 18 % stödjer det.
Om man bortser från dem som svarade vet inte och de som vägrade svara, är proportionerna av dem som svarade att de föredrar att stanna i Israel nästan identiska – 82 % respektive 81 %. Gheit överdriver när han säger att "ingen" vill leva i den Palestinska Myndigheten, men inte med mycket. Tusentals palestinier som bor och lever i Jerusalem är rädda för den Palestinska Myndigheten och har ansökt om israeliskt medborgarskap sedan Olmerts uttalande, som bekräftade vad Gheit redan sagt.
Varför sådan tillgivenhet för den stat som palestinierna är kända för att skymfa i media, i den akademiska världen, i klassrum, moskéer och internationella organisationer, som de dagligen terroriserar? Det är bäst att låta dem själva förklara sina motiv genom att helt enkelt citera dem.
-
Ekonomiska överväganden: "Jag vill inte ha något med den Palestinska Myndigheten att göra. Jag vill ha sjukförsäkring, skolor, allt det som vi får genom att bo och leva här," säger Ranya Mohammed. "Jag kommer att flytta till Israel hellre än att stanna här och leva under den Palestinska Myndigheten, även om det betyder att jag måste få ett israeliskt pass. Jag har sett hur de som lever under den Palestinska Myndigheten lider. Vi har massor av privilegier som jag inte är villig att ge upp."
-
Lag och ordning: De arabisk-israeliska journalisterna Faiz Abbas och Muhammad Awwad säger att Gazaborna nu "saknar israelerna eftersom Israel är barmhärtigare än (de palestinska banditerna) som inte ens vet varför de slåss och dödar varandra. Det är som organiserad brottslighet".
-
Barnuppfostran: "Jag vill leva i fred och uppfostra mina barn i en ordentlig skola" säger Jamil Sanduqa. "Jag vill inte uppfostra mitt barn med stenkastning eller med Hamas.
-
En mer förutsägbar framtid: "Jag vill fortsätta leva här med min fru och mina barn utan att behöva oroa mig för vår framtid. Det är därför jag vill ha israeliskt medborgarskap. Jag vet inte vad som kommer att ske i framtiden," säger Samar Qassam, 33.
Andra nämner att de oroar sig för korruption, mänskliga rättigheter och till och med självaktning. ("När judarna talar om att utväxla mig är det som om de förnekar mig min rätt att vara en person.")
Dessa uppriktiga åsikter förändrar inte den brutala anti-sionism som förhärskar i Mellanöstern men den visar på att fyra femtedelar av de palestinier som har förstahandskännedom om Israel förstår attraktionen av ett hyggligt liv i ett hyggligt land, ett faktum som är viktigt och som har positiv innebörd.
