Tvångsförflyttningen av israeler från Gaza

Min spalt förra veckan, "Ariel Sharons Galenskap", noterade att det var sannolikt att de mer är 8000 israelerna som bor i Gaza snart kommer att förflyttas av sin egen regering, med våld om så blir nödvändigt. Jag kallade det här för ett steg utan historiskt motstycke och utmanade sedan läsarna att nämna "en annan demokrati som har tvångsförflyttat flera tusen av sina egna medborgare från deras rättmätiga hem".

Inte överraskande så antog läsare utmaningen, både genom att lägga upp kommentarer (såsom dessa här, här, här och här) och genom att skicka mig e-mail. Deras svar faller mestadels in i tre kategorier:

Expropriation (eminent domain), ett privilegium som rättmätigt får användas av regeringar för att "bygga vägar, offentliga arbeten och liknande" men som nuförtiden ofta missbrukas för att uppmuntra kommersiella projekt. Som en skribent har skrivit, "Statliga och lokala amerikanska regeringar har, genom ett vardagligt missbruk av expropriation, tvångsförflyttat tusentals amerikanska medborgare varje år. Inte precis samma sak som Sharons förslag, visst, men lika lömskt med tanke på dess smygande övertagande av egendomsrättigheter". Tre av dem som svarade hänvisar specifikt till fall där deras egna familjer vräkts: Tennessee Valley Authority som 1933-35 tvångsvräkte tusentals medborgare för att bygga Norris Dam; Boston, på 1960-talet, när hundratals hem beslagtogs för att bygga en motorväg; och ett Los Angeles projekt för byggande av ett shoppingcenter. Fallet med Navajo-indianerna i det gemensamma användningsområdet (Joint Use Area) de hade med Hopi-indianerna i Arizona nämns också, såväl som användandet av expropriation i Australien.
Interneringen av japaner i USA under andra världskriget: "USA förflyttade många amerikanska medborgare med japanskt ursprung från deras lagliga hem och placerade dem i läger under Andra världskriget".
Fall av "etnisk rensning", där en befolkning som uppfattas som främmande slängs ut ur sina hem och till och med ut ur landet. Exempel inkluderar de amerikanska indianerna, nazisternas offer och offer för Sydafrikas apartheid, tyskar efter Andra världskriget, muslimer i Indien 1947 och ryssar i de Baltiska staterna 1991.

Jag anser inte att en enda av dessa kategorier är jämförbar med fallet till hands. Som en kommentator säger angående expropriation, det "gäller ALLA medborgare oavsett hudfärg, nationalitet eller trosbekännelse som bor och äger fastighet i området som skall användas för offentlig utveckling. … det är inte det här som planeras [för Gaza]. Istället så är det ENBART JUDISKA invånare som skall tvångsförflyttas". En annan läsare sammanfattar: "Det finns ingen konceptuell motsvarighet överhuvudtaget mellan vad 'expropriation' betyder vad gäller dess kärnkoncept 'utveckling' och 'vinst', och vad Sharon planerar". Precis.

Vad gäller den japanska interneringen, så involverade det en tillfällig omplacering av medborgare, inte en permanent flytt och inte raserandet av deras hus. Återigen, det är inte jämförbart med vad Sharon gör.

Etnisk rensning är knappast jämförbart med Gaza-situationen, regeringen och de vräkta medborgarna är etniskt lika, och israeliska medborgare fördrivs inte, de återvänder hem.

Två andra förslag tål att uppmärksammas. General Charles de Gaulle, "vald under slagordet Algerie française, började omedelbart efter att han valdes återkalla franska soldater och därigenom lade han grunden för algerisk självständighet". Det här skulle ha varit ett mycket nära prejudikat om de Gaulle hade krävt att de franska medborgarna måste lämna Algeriet, men det gjorde han inte. I själva verket så hade den franska regeringen inte förväntat sig utvandringen av nästan en miljon pieds noirs och judar inom bara några månader 1962:

Mottot bland den europeiska och judiska befolkningen var "Resväska eller kista" ("La valise ou le cercueil"). Den franska regeringen hade inte planerat att ett sådant stort antal människor skulle lämna Algeriet, som mest räknade de med att kanske 200 000 eller 300 000 möjligtvis skulle välja att tillfälligt flytta till Frankrike. Följaktligen så planerades inget för deras återvändning, och många var tvungna att sova på gatan eller övergivna bondgårdar när de anlände till Frankrike.

De Gaulle lät de franska medborgarna i Algeriet bestämma sin egen framtid, om de skulle stanna eller lämna; det här är, helt apropå, en policy som jag har rekommenderat det israeliska ledarskapet att anamma för israeler i Gaza.

Den bästa motsvarigheten som föreslogs var raserandet av Africville, Nova Scotia. 1965 körde myndigheterna över och plattade till det här området, Kanadas äldsta och största svarta bosättning. Men det kallades för undanröjning av slum, inte omplacering.

När jag går igenom de här svaren till min utmaning bekräftas för mig min åsikt att det inte finns något historiskt prejudikat för det som de israeliska myndigheterna är nära förestående att göra mot sina medborgare i Gaza.

Näraliggande ämnen: Arabisk-israelisk konflikt & diplomati, Israel prenumerera gratis på daniel pipes svenska mejllista som utkommer varje vecka Denna text får återges eller vidarebefordras under förutsättning att den presenteras som en helhet med komplett information om författaren, datum för publicering, platsen för publicering samt original URL.