Tjugo års illusion om Islamism

Den breda linjen för den amerikanska regeringen, andra regeringars och det allmänna etablissemangets politik gentemot Islamism lades fast den 2 juni 1992 när vice utrikesminister för Näraöstern och Sydasiatiska frågor Edward P Djerejian höll ett viktigt tal, "USA och Mellanöstern i en värld i förändring" (The U.S. and the Middle East In a Changing World) på Meridian House International i Washington DC. Efter att ha harklat sig igenom Sovjetunionens kollaps, Kuwaitkriget och den arabisk-israeliska konflikten gjorde Djerejian vad som har kallats "det första betydelsefulla uttalandet om Islamism som USAs regering gjort". Han beskrev i korthet, med drygt 400 ord, en politik som man med anmärkningsvärd konsekvens höll sig till under de följande 20 åren.

Edward P. Djerejian, Vice utrikesminister för Näraöstern och Sydasiatiska frågor 1992.

Djerejian inledde med att säga att "religionens roll (i Mellanöstern) har blivit tydligare och stor uppmärksamhet riktas mot ett fenomen som omväxlande kallas politisk Islam, den islamiska väckelsen eller islamisk fundamentalism". Han lovordade Islam "som en av världens stora religioner" samtidigt som han noterade att dess kulturella arv "är ett rikt arv inom naturvetenskap, konst och kultur samt tolerans av judendom och kristendom". Djerejian fortsatte sedan med att analysera den islamistiska rörelsen:

I länder i hela Mellanöstern och Nordafrika … ser vi grupper eller rörelser som söker reformera sina samhällen för att dessa samhällen bättre skall stämma överens med islamiska ideal. Det finns stora skillnader i hur dessa ideal uttrycks. Vi finner ingen likriktning eller samordnad internationell ansträngning bakom dessa rörelser.

Denna mångfald är bra, fortsatte han, så länge man för en

verklig politisk dialog mellan regeringen å ena sidan och människorna och partier och andra institutioner å andra sidan. De som är beredda att vidta särkskilda mått och steg för fria val, skapandet av självständiga rättsväsenden, främja rättstatsprinciper, minska restriktionerna för massmedia, respektera minoriteters rättigheter och garantera individens rättigheter kommer att finna att vi är beredda att erkänna och stödja deras ansträngningar, precis som de som rör sig i motsatt riktning kommer att finna att vi är beredda att vara frispråkiga och handla därefter. De som försöker bredda det politiska deltagandet i Mellanöstern kommer därför att finna att vi stödjer dem på samma sätt som vi har gjort på andra håll i världen.

Washington har "haft goda, produktiva relationer med länder och folk av alla religioner världen över, inklusive många vars styrelseskick är fast förankrat i islamiska principer". Men USAs regering är "misstänksam mot dem som skulle kunna använda den demokratiska processen för att komma till makten bara för att förstöra den processen för att kunna behålla makten och den politiska dominansen. Vi tror på principen 'en person, en röst' men vi stödjer inte 'en person, en röst, en gång'".

Djerejian upprepade därefter den allmänna inställningen att det handlar om politik inte religion. Med hans ord: "religion är inte en avgörande faktor - positiv eller negativ - när det gäller karaktären eller kvalitén på våra relationer med andra länder. Det vi är oeniga om handlar om extremism och våld, förnekelse, intolerans, skrämsel, tvång och terror vilket alltför ofta hänger ihop".

Vilket leder till det citat från talet som är värt att komma ihåg: "USAs regering ser inte Islam som den nästa 'ism' som konfronterar Västvärlden eller hotar världsfred. Det är ett alltför simplistiskt svar på en komplex verklighet. Det Kalla Kriget har inte ersatts av en ny tävlan mellan Islam och Västvärlden".

Kommentar: Djerejian gör ett fundamentalt felaktigt antagande här, nämligen att islamister kan användas som medel för att "bredda det politiska deltagandet". Den illusionen kvarstår två decennier senare, Utrikesdepartementets och nästan hela etablissemangets bestående hopp. Nej, för att säga det enkelt, en djup anti-demokratisk ideologi kan inte skapa demokratisering. Islamister har tagit till sig och utnyttjar detta hopp och framställer undantagslöst sig själva, även just nu i kampanjen till sista omgången av presidentvalet i Egypten, som demokrater.

Men det är de aldrig.

Näraliggande ämnen:  Militant islam, USAs utrikespolitik prenumerera gratis på daniel pipes svenska mejllista som utkommer varje vecka Denna text får återges eller vidarebefordras under förutsättning att den presenteras som en helhet med komplett information om författaren, datum för publicering, platsen för publicering samt original URL.