Av Israels grannar har Libanon stuckit ut på grund av sin svaga centralregering, men under de första tjugo åren 1948-1968 medförde detta inga problem för Israel; först när palestinierna skapade en stat i staten där blev dess anarki en större utmaning för den judiska staten, vilket symboliseras av angreppet på Beiruts flygplats i december 1968. Många skärmytslingar följde såväl som två krig (1982 och 2006). Libanon förblir anarkistiskt och hemmaplan för Hizbollah; det skulle kunna bli ett framtida arabiskt-israeliskt slagfält.
Den mäktiga egyptiska staten styrde Sinai med järnhand långt in i Mubaraks mandatperiod tills, eftersom beduinerna blev alltmer islamistiska, hans regim inte längre kunde behålla kontrollen. Terrorism mot egyptiska turistmål följde (såsom attacken i Sharm el-Sheikh 2005) såväl som mot israeliskt territorium. Dessa attacker ökade efter Mubaraks avgång vilket gjorde regionen till ett ingenmansland och attackerna kommer förmodligen att fortsätta öka.
Hamas tog över i Gaza två år efter det ensidiga israeliska tillbakadragandet 2005; föga förvånande började de skjuta mot israeliskt territorium, i synnerhet mot staden Sderot, vilket ledde till den israeliska invasionen 2008-2009. Detta gjorde att våldet minskade men beskjutningen fortsätter.
 Ett allmänt skyddsrum i Sderot målat för att inte skrämma barnen. |
Nu hör vi från den israeliska militära underrättelsetjänsten att man förväntar sig anarkism på Golanhöjderna när Assad-regimen drar bort sina styrkor för mer akuta uppgifter och olika terroristgrupper smider medan järnet är varmt.
Om så är fallet så är de enda två säkra gränserna de med Jordanien (där monarkin har sina egna problem) och Västbanken (där IDF fortsätter patrullera).
Kommentarer: (1) Som jag skrev för ett halvår sedan i "Anarki, det nya hotet" (Anarchy, the New Threat), så är trenden från despotism till anarki världsomspännande och särskilt framträdande i Stor-Mellanöstern, vilket även inkluderar Libyen, Somalia, Jemen, Irak och Afghanistan. (2) Den israeliska upptagenheten med Irans kärnvapen bör inte distrahera dem helt från detta alldagligare men fortsatt viktiga hot.
