Från Mellanöstern ser vi vissa hoppfulla tecken, såsom det inspirerande exemplet Israel; den metaforiska "villan i djungeln"; den uppiggande utsikten till oordning i islamistleden; och framväxten av ett självständigt Kurdistan.
Men dessa är undantag. Generellt är nyheterna från regionen dessa dagar så oföränderliga, enformiga och trista att denna kommentator knappt läser nyheterna och har mycket lite att säga om dem. Titta på några av de mest omtalade ämnena för stunden:
- Oenighet om ordalydelsen i den gemensamma handlingsplanen med Teheran.
- En fruktlös fredskonferens som syftar till att lösa det syriska inbördeskriget.
- Fruktlös israelisk-palestinsk diplomati.
- Regionala aktörer som antingen är rädda för eller försöker blidka Teheran – eller båda delar.
- Fruktansvärda nya grymheter i det syriska inbördeskriget.
- Daglig brutalitet i Libyen, Egypten, Jemen, Iran och Afghanistan.
- Politisk ommöblering i Egypten och Tunisien.
- En alltmer diktatorisk turkisk premiärminister.
- Vattenkriser förvärras i Egypten, Jemen, Syrien och Irak.
 Som katten i den tecknade serien Tom och Jerry snurrar Mellanöstern runt på stället utan att komma fram till målet. |
Hur många gånger kan man förlöjliga diplomati, beklaga våldet eller slå larm? Vilken kreativ utrikespolitik annan än simpelt självförsvar kan man föreslå för en så giftig region? Frenetiska åtgärder och lite rörelse reducerar många analyser till upprepningar. Med de negativa trenderna så förhärskande vet man nästan inte om man skall hoppas på kontinuitet eller förändring i Mellanöstern.
Nedslagen och uttråkad har jag till viss del dragit mig tillbaka från den dagliga politiken och jag gräver mer i djupare, större och historiska frågor. Mina senaste artiklar har omfattat de afrikansk-amerikansk muslimernas historia, framtiden för de ryska muslimerna och kartlagt Mellanösterns misslyckanden.
Två kommande artiklar handlar om de omfattande icke-religiösa följderna av att anamma islam och möjligheten av ett islamism "med ett mänskligt ansikte". Framtida analyser kommer att diskutera ödeläggelsen av Mellanösterns miljö, frestelsen att ignorera jihadistiska motiv och den inkonsekventa användningen av ordet terrorism.
Denna dystra stund ger kanske en möjlighet att skriva längre artiklar och till och med återvända till bokprojekt som avbröts av händelserna den 11 september 2001. (26 januari 2014).
