Tidningen Foreign Affairs har publicerat ett viktigt uttalande från Israels tidigare försvarsminister Moshe Ya'alon, en trolig framtida premiärministerkandidat, om hans syn på hur man skall få slut på den israelisk-palestinska konflikten. Titeln är "Hur man skapar fred i Mellanöstern: Varför nerifrån och upp är bättre än uppifrån och ner" (jan-feb 2017).
 Moshe Ya'alon (f. 1950). |
Ya'alon ger oss en imponerande analys av varför decennier av diplomatik har misslyckats och stagnerat. Hans "nerifrån och upp" lösning innehåller fyra delar av vilka tre är något gammalmodiga plattityder och en är en spännande, oprövad idé – trevägsvalet som jag kommer att uppehålla mig vid här nedan.
Avskalad till endast det väsentliga så uppmanar Ya'alons artikel till (fetstil är min):
- "främjande av palestinsk ekonomisk tillväxt och infrastrukturutveckling"
- "förbättrande av palestinsk förvaltning, antikorruptionsinsatser och byggande av institutioner i allmänhet"
- "Israelisk-palestinskt säkerhetssamarbete"
- "ett regionalt initiativ som skulle göra arabstaterna intresserade av att hjälpa till att hantera och så småningom lösa den israelisk-palestinska konflikten – vare sid de staterna har formella relationer med Israel eller inte"
De tre första har prövats upprepade gånger under decennier och misslyckats med att komma närmare en lösning:
 Shimon Peres Nya Mellanöstern lyckades inte riktigt. |
- Shimon Peres publicerade 1993 Det Nya Mellanöstern, hans vackra vision om en välmående palestinsk befolkning som var en god granne till Israel. Problemet är, både då och nu, att hans förhoppningar slagits i spillror av palestinsk avvisningspolitik, uppvigling och dödskult. Det finns väl ingen som fortfarande år 2017 på allvar tror att palestinierna skulle komma att modereras om de blev rikare.
- George W. Bush fokuserade på förbättrad förvaltning år 2002 men femton år senare är situationen eländigare än någonsin med anarki, korruption och våldsamma konflikter. Vad som är värre är att historien starkt visar att god förvaltning endast skulle leda till en mer effektiv palestinsk maskin för att attackera Israel.
- Säkerhetssamarbete är ett område – i stort sett det enda – där Israel och den Palestinska Myndigheten arbetar tillsammans: i huvudsak så skyddar den israeliska försvarsmakten den Palestinska Myndigheten och den Palestinska Myndigheten hjälper IDF att avvärja attacker. Trots att detta samarbete gynnar båda så har det visat noll potential till att expandera för att lösa deras större konflikt.
Det fjärde förslaget däremot, vilket involverar arabstaterna, är ett viktigt initiativ som ännu inte på allvar prövats; Ya'alons plan erbjuder verkligt hopp.
Det beror på att det existerar en anmärkningsvärd symmetri mellan vad palestinierna vill ha av Israel och vad Israel vill ha av arabstaterna plus Turkiet och Iran, nämligen erkännande och legitimitet. På grund av denna parallell har jag föreslagit i Wall Street Journal att bådas strävanden behandlas tillsammans, man kopplar "eftergifter till Israel av arabstaterna med israeliska eftergifter till palestinierna". Alla vinner därmed: Arabstaterna uppnår vad de säger är deras huvudmål, rättvisa för palestinierna. Israel får fred. Palestinierna har sin stat".
Om till exempel saudierna skulle upphöra med sin ekonomiska bojkott av Israel skulle Israel öka palestiniernas tillgång till internationella marknader. Om egyptierna värmer upp relationerna skulle palestinierna har mer tillgång till den israeliska arbetsmarknaden. När de större arabstaterna undertecknar fredsfördrag med den judiska staten Israel, får palestinierna sin stat.
Obama-administrationen gjorde en kort men intensiv skenmanöver i denna riktning 2009 men saudierna sade nej och det självdog. Egyptens president Sisi tog upp tanken igen 2016, återigen utan att något hände. I korthet har trevägsvalet mellan arabstaterna, Israel och palestinierna inte ännu prövats på ett seriöst eller hållbart sätt.
 Inte ens genom att buga för Saudiarabiens kung Abdullah fick Obama samarbete om Israel. |
När både Sisi och Ya'alon nu öppet deklarerat att de stöder trevägsvalet och arabstaterna är skakade av Obama-administrationens bisarra samarbete med Teheran så kanske Mellanösterns ledare är villiga att arbeta med den judiska staten på sätt som de inte var redo att göra 1990 eller 2009. Det är definitivt värt ett försök av den inkommande Trump-administrationen.
Framsteg i den arabisk-israeliska diplomatin kommer inte att ske genom att gå tillbaka till Peres eller GWBs avdöda idéer; inte heller kan säkerhetssamarbete leda till politiska genombrott. Min första preferens förblir amerikanskt stöd för en israelisk seger; men om det är för mycket just nu så ger oss involvering av arabstaterna åtminstone en väg bort från den förlegade, isolerade och till och med kontraproduktiva följden av israelisk-palestinska förhandlingar.
Tillägg 25 januari 2017: Adam Garfinkle från tidskriften American Interest föreslog trevägsvalet i en intervju 2016 med Ya'alon som tillhandahöll information i sitt svar som han inte inkluderade i sin artikel i Foreign Affairs. Garfinkle föreslog:
Sättet som palestinsk politik förs nu, det rör sig i riktning mot ett mer försonligt perspektiv, gör det möjligt men kan ta ett sekel eller mer. Ett sätt att snabba upp processen skulle kunna vara att pragmatiskt svepa in palestinsk nationalism i ett bredare arabisk konstruktion. Med andra ord, om de relevanta arabstaterna som har liknande intressen som Israel i en rad frågor ... ser till att få palestinierna att sluta ett avtal och går i god för dem så kanske vi faktiskt kommer någonvart.
På samma gång så om palestinierna är insvepta i Arabförbundet så kan Israel symboliskt svepas in i NATO eller OECD eller någon västerländsk gruppering. Så linjen som följs skulle i grund och botten vara "Den israeliska regeringen och den Palestinska Myndigheten kommer att underteckna detta papper men vi grannar kommer att ta ansvar för avtalet och garantera dess rättvisa införande". Det skulle vara svårt att göra och det skulle inte lösa allting men det skulle kanske göra det lättare att få institutionell dragkraft som leder till en bättre situation.
På vilket Ya'alon svarade: "Det är vad vi har försökt att göra under de senaste sju åren. Hittills är dock våra arabiska grannar inte villiga att investera sig själva på det sättet för palestiniernas skull".
Kommentar: Starkt amerikanskt stöd behövs.
