Gårdagens öppnande av den amerikanska ambassaden i Jerusalem markerar en känslomässig höjdpunkt för alla som vill ha ett tryggt och välmående Israel; i den andan har Donald Trump hyllats som "det bästa som hänt Israel på väldigt länge".
 Det gamla konsulatet, den nya ambassaden. |
Kanske. Det finns också anledning att se erkännandet av Jerusalem som Israels huvudstad som inte ett mål i sig utan som en handling av ett tredelat drama som slutar illa för den judiska staten. Tillåt mig skissa upp denna teori:
Trump började sin karriär som fastighetsutvecklare. Han slöt avtal genom att ge andelsägarna – delägare, föreningar, grannar, byggnadsinspektörer, banker etc. – vad de ville ha så att de köpte hans projekt. Det är konsten att sluta avtal.
När det gäller Mellanöstern har Trump två stora prioriteter: minska det iranska hotet och uppnå den "ultimata överenskommelsen" för att få ett slut på den Arabisk-israeliska konflikten. De två målen är relaterade eftersom det enda sättet att bygga upp en allians mot Iran är genom att inkludera Israel och detta i sin tur betyder att lösa den palestinska frågan så att saudierna och andra arabiska regeringar kommer att samarbeta fullt ut med Israel. Därför:
Steg ett: Ge det saudiska ledarskapet det de helst av allt vill ha – mycket uppmärksamhet och vapen.
Steg två: Gör detsamma för Israel, ge de vad de längtar efter – en amerikansk ambassad i Jerusalem.
Steg tre: Gör detsamma för palestinierna – "Palestina" med en huvudstad också i Jerusalem, kräv i gengäld att de ger upp rätten att återvända och lova leva i fred med den judiska staten Israel.
Boom, Trump har sin anti-Iranallians och sin arabisk-israeliska lösning. Nobels fredspris, någon?
 Trump-entusiaster föreställer sig redan honom vinnande Nobels fredspris. |
Det finns bara en stor hake: palestinska ledare säger skamlöst vad helst de behöver säga för att få vissa fördelar, bara för att ivrigt ta tillbaka sina löften; vi har sett detta många gånger tidigare, framförallt med Oslo-avtalet 1993. Detta bedrägeri tvingar israelerna att använda sig av vägspärrar, arrestera och till och med skjuta palestinier, vilket då (som vi bevittnat nu senast vid gränsen mellan Gaza och Israel) gör att de kallas för folkmordsangripare. Så denna historia slutar illa för Israel. Var erkännandet av Jerusalem värt Palestina?
Trump har varit radiotyst fram tills nu om Trestegsplanerna eftersom han först behöver extasen över ambassaden i Jerusalem. Med detta gjort kan han gå vidare till palestinierna, nu med Benjamin Netanyahu, AIPAC och alla andra mållösa, helt oförmögna att klaga efter att så frikostigt ha hyllat Trump.
Som Israels försvarsminister Avigdor Lieberman sade efter en resa till Washington tidigare denna månad, "Det finns inget sådant som en gratis lunch". Det skulle vara önskvärt om de som firar ambassaden kommer ihåg denna självklarhet och dämpar sin eufori och istället förbereder sig på den kommande mer besvärliga rundan.
Med följande ord avslutade jag en artikel med för tre månader sedan: "Jag har haft fel många gånger om Trump tidigare. Jag hoppas jag har fel den här gången också".
Tillägg 15 maj 2018: Med användandet av en helt annan logik så kom Yair Rosenberg till en liknande slutsats i Tablet: "Trump har just gjort det mycket mer troligt att den nästa Demokratiska presidenten kommer att öppna en ambassad i Palestina i Jerusalem". Hans undertext förklarar den logiken: "Samma argument som i dag framförs till stöd för ambassadflytten kan lätt återanvändas i morgon".
