En av huvudfrågorna när amerikanerna skall välja president är hur kriget mot terror går. Har president Bush rätt i sin positiva syn på saken eller har senator Kerry rätt i sin negativa?
Intressant nog pågår den här debatten också inom konservativa kretsar där analytiker som delar samma syn – att amerikanerna kämpar för sin existens – kommer till märkbart olika slutsatser. Ta till exempel de motsatta åsikterna från två viktiga högerröster, Mark Helprin och Tod Lindberg.
Helprin, författare till sådana kraftfulla noveller som A Soldier of the Great War och Winter's Tale, skriver i senaste numret av the Claremont Review of Books, en analys full av misströstan, där han jämför USA:s misslyckande med att idag förstå det hot det står inför med "den djupa sömn som England sov under 1930-talet, när de missade att förstå det nazistiska hotet."
Helperin fann att i synnerhet landets maktelit fortfarande omfamnar illusionen att detta går att ta sig igenom, "att riskerna är små liksom den potentiella skadan". Med andra ord har 11 september inte inneburit ett uppvaknande. Han uppmanar amerikanerna att gemensamt komma överens om svaret på den enkla frågan "befinner vi oss i krig eller inte"? Om svaret är inte så behöver de inte oroa sig och kan fortsätta sova lugnt precis som innan 11 september inträffade. Om de däremot är i krig "så kommer stora genomgångar och initiativ att behövas snarast".
Helperin målar upp de mått och steg som behövs för att på allvar ta upp kampen både utomlands (i huvudsak i Irak och Iran) och på hemmaplan. För att uppnå det senare behöver gränserna förstärkas ordentligt med 30 000 gränspoliser, det blir nödvändigt med summariska utvisningar av utlänningar "även om dessa bara visat ett väldigt litet stöd för terrorism", ordentlig kontroll av amerikanska medborgare med misstänkt terroristanknytning och man behöver snabbt utveckla ett projekt liknande Manhattan-projektet för att skydda sig mot alla former av kemiska och biologiska vapen.
Förmågan att genomföra dessa åtgärder finns; det som hindrar att man genomför dem är att vänstern befinner sig i ett upprört sinnestillstånd och högern vågar inte ens föreslå att sådana mått och steg vidtas. "Resultatet är ett så paralyserat tillstånd att terroristerna själva förmodligen inte ens i sina vildaste drömmar vågade hoppas på något liknande."
Redaktören för Hoover Institution's Policy Review magazine, Lindberg, ser också en bred överensstämmelse bland amerikanerna, en överensstämmelse som går över partigränsen för den nyligen avslutade valrörelsen. Till skillnad från Helprin är han uppmuntrad av vad han ser. Han framhåller i the Weekly Standard att Bushadministrationen har "dragit upp riktlinjerna för en ny strategisk doktrin som kommer att ligga till grund för det nationella säkerhetstänkandet under de nästa 50 åren, oberoende av vem som vinner valet 2004".
Medan Helprin fokuserar på bristerna pekar Lindberg på fyra förändringar som Bush bestämt och som Kerry nu verkar acceptera. Dessa förändringar är:
-
Globalt befrämja demokrati, "eftersom fria demokratiska stater lever i fred med varandra".
-
USA tänker göra vad som behövs för att "förbli världens främsta militärmakt genom att bli så stora och starka att man avskräcker andra länder från att ens försöka mäta sig militärt och därigenom uppmuntra fredliga metoder för att lösa tvister mellan länder".
-
Hålla regeringar som tillåter terrorism inom sina gränser ansvariga för detta och därigenom motarbeta denna aktivitet.
-
Kommer att, med tanke på utsikten att massförstörelsevapen kan användas av terrorister, förbehålla oss rätten till förebyggande aktioner istället för att vänta på att en attack utförs. Härigenom hoppas man avskräcka vissa länder från att följa det Irakiska exemplet.
Den demokratiska kandidaten kunde ha ändrat eller tillbakavisat denna politik. Han kunde ha stött förslag om mindre pengar till militären, fokuserat mindre på terrorister och ignorerat länderna bakom dessa, sagt nej till förebyggande krig och lovat att inte lägga sig i andra länders interna angelägenheter. Men Kerry gjorde inget av allt detta. Istället begränsade han sin kritik av Bush till att gälla att Osama bin Laden ännu inte fångats in och till sprickorna i koalitionen mot Saddam Hussein.
Herrarna Helprin och Lindberg har kommit fram till nästan diametralt motsatta slutsatser om den underliggande överenskommelsen mellan de sinsemellan fientligt inställda demokratiska och republikanska grupperna. Dock är det Helprin, som visar på USA:s motvillighet att göra vad som behövs, som har mest rätt. Lindberg har rätt när han visar på att Kerry under valkampanjen accepterat Bushadministrationens förslag eftersom de är populära. Men det finns ingen anledning att förvänta sig att dessa synpunkter skulle överleva i en Kerryadministration som med stor sannolikhet skulle ha ett helt annat synsätt.
