"Moderata enhörningar" snäste en läsare som svar på min vädjan till västvärlden att stödja moderata muslimer. Han avfärdar existensen av dessa som varande en myt, han påpekar att icke-muslimer "fortfarande väntar på att de moderata skall stå upp och identifiera och avlägsna extremistisk gangsters från sina moskéer och församlingar".
Det är en giltig misstro och ett rimligt krav. Händelser nyligen i Pakistan och Turkiet visar dock att moderata muslimer inte är någon myt.
Den 15 april demonstrerade cirka 100 000 människor i Pakistans största stad Karachi. De demonstrerade mot planerna på att en mäktig moské i Islamabad, Lal Masjid, ville etablera ett parallellt domstolssystem baserat på Shari'a, islamsk lag. "Nej till extremism," skanderade människomassorna. Ledaren för Mutahida Qaumirörelsen, Altaf Hussain, eggade massorna vid mötet med "Vi kommer att starkt motsätta oss religiös terrorism och religiös extremism."
I Turkiet har fler än en miljon moderata muslimer i fem marscher protesterat mot försöket från Rättvise och utvecklingspartiet (AKP) att ta över presidentposten i republiken, vilket skulle ge dem kontroll över de två högsta regeringsposterna (den andra är premiärministerposten vilken för tillfället innehas av Recep Tayyip Erdoğan).
Den första marschen ägde rum i huvudstaden Ankara den 14 april och var organiserad av Şener Eruygur, en tidigare general, numera VD för The Atatürk Thought Association. Omkring 300 000 sekulära (det vill säga moderata) muslimer höll upp banderoller med foton av republikens grundare Mustafa Kemal Atatürk medan de skanderade slagord som "Vi vill inte ha en imam som president", "Vi respekterar tro men inte radikalism" och "Turkiet är sekulärt och kommer att förbli sekulärt!"
Den unga kvinnan Muge Kaplan, som bar på en enormt stor turkiskt flagga förklarade att folksamlingen består av muslimer och sådana som tror på islam, men de vill inte att islam "skall styra hela vårt sätt att leva". Lantbrukaren Bülent Korucu hävdade att folkmassan försvarar sin republik "mot religiösa fundamentalister".
En andra marsch där samma slagord upprepades genomfördes den 29 april och den här gången samlades 700,000 marschdeltagare. Den 5 maj genomfördes mindre demonstrationer i städerna Manisa, Çanakkale och Marmaris i västra Anatolia
Massorna står inte heller ensamma i sitt motstånd mot AKPs islamister. President Ahmet Necdet Sezer har varnat för att för första gången sedan den sekulära republiken föddes 1923 är dess grundvalar "öppet ifrågasatta". Han var också stark motståndare till en mjuk islamiststat och förutspådde att en sådan skulle förändras och bli extremistisk. Onur Öymen, vice ordförande för oppositionspartiet Republikens folkparti varnade för att om AKP tar över presidentposten så skulle detta "rubba balansen" och skapa en väldigt farlig situation.
Militären – som på grund av sin makt har sista ordet – har gjort två uttalanden som förstärker denna bedömning. Den 12 april uttryckte befälhavare general Mehmet Yaşar Büyükanıt sin förhoppning om att "någon som är lojal till principen om en republik – inte bara ordet utan också andemeningen – kommer att väljas till president". Två veckor senare blev militärens tonläge allvarligare när man offentligt meddelade att "den turkiska krigsmakten med oro har följt presidentvalskampanjen och man står fast vid sitt beslut att genomföra sitt klart uttalade uppdrag att skydda" sekulära principer.
Denna resoluta ståndpunkt gentemot islamism som moderata turkiska muslimer intagit är än mer slående när den jämförs med den bristande förståelse västvärlden visar när de avfärdar faran med AKPs uppgång. En ledare i Wall Street Journal försäkrar turkarna att deras premiärministers popularitet "vilar på en kompetent och stabil regering". Den avfärdar den historiska skiljeväg som president Sezer och andra uppfattar, den avfärdar "som skvaller på grund av rädsla" tveksamheter om premiärminister Erdoğan's engagemang för sekularisering och anser detta vara småaktig kampanjtaktik "för att få anti-AKP röster och blåsa liv i en svag opposition",
"Även om Erdoğan gick på vatten skulle sekularisterna inte tro honom", säger en tidigare amerikansk ambassadör till Turkiet, Morton Abramowitz. Europeiska Unionens "utvidgningskommissionär" Olli Rehn beordrade den turkiska militären att låta presidentvalet skötas av den demokratiskt valda regeringen och kallade frågan för "en fallstudie" för att se om de beväpnade styrkorna kan respektera sina politiska ledare, en inställning som USAs regering därefter godkände.
Säger det inte något när så många moderat muslimer ser faror där så många icke-muslimer är blinda? Bekräftar inte utvecklingen i Pakistan och Turkiet min ofta upprepade ståndpunkt att radikala islam är problemet och att moderata islam är lösningen? Och säger de inte att okunniga beskäftiga icke-muslimer inte skall stå i vägen öppen för dessa moderata muslimer som är fast beslutna att degradera islamism till dess rättmättiga plats i historiens soptunna?
