Var jag den ende som gnuggade mig i ögonen av misstro igår när den egyptiske regeringen stod värd för en "Internationell konferens till stöd för den palestinska ekonomin för återuppbyggnad av Gaza"?
 Husni Mubarak från Egypten talar till deltagarna på Gazadonatorernas konferens. |
Bland de större donationerna var ett bidrag från Gulf Cooperation Council på $1,65 miljarder utbetalda över fem år och ett löfte från den amerikanska regeringen på $900 miljoner tagna från amerikanska skatteintäkter (av vilka $300 miljoner kommer att gå till att återuppbygga Gaza).
Husni Mubarak från Egypten, Nicholas Sarkozy från Frankrike, Silvio Berlusconi från Italien, Ban Ki-moon från FN, Amr Moussa från Arabförbundet och Mahmoud Abbas från den Palestinska Myndigheten talade vid konferensen.
Varför min misstro mot detta spektakel: jag undrar om dessa uppblåsta och egenkära människor verkligen tror att kriget i Gaza är ett avslutat kapitel och att tiden för återuppbyggnad är här?
De läser uppenbarligen inte kommunikéerna från södra Israel vilka rapporterar om de dagliga krigshandlingar som fortsätter där. Ta en representativ nyhet från Yediot Aharonot från den 28 februari "Experter: Gradrakterna i Ashkelon var avancerade":
"De två Gradraketer som landade i Ashkelon lördag morgon (28 februari) var nya och förbättrade modeller, kapabla till större förödelse än de som vanligen avfyras från Gaza. En av raketerna slog ner i en skola i staden i den södra delen av landet och lyckades tränga igenom förstärkningen som används för att skydda den från projektiler.
Hus i Sderot som träffats av en raket (foto: Meital Ohayon)
… Gradraketerna som slog ner i Ashkelon var två av bara fem eller sex lokaltillverkade 170 mm raketer som någonsin skjutits mot Israel, säger experter. De sällan använda raketerna har en räckvidd på 14 km och har kapacitet att orsaka stor förödelse, något som bevisats av den förstörelse vittnen beskrev från platsen för lördagens attack."
I en officiell protest till FN sade Israels ambassadör Gabriela Shalev att "det har varit närmare 100 raket och granatattacker från Gazaremsan" sedan eldupphöravtalet den 18 januari, eller fler än två om dagen. Dessa har ökat i antal med 12 raketer avfyrade mot Sderot enbart den 1 mars.
Som svar på dessa attacker beslutade den israeliska regeringen den 1 mars att "om eldgivning från Gazaremsan fortsätter kommer den att bemötas med ett smärtsamt, skarpt, starkt och kompromisslöst svar från säkerhetsstyrkorna". Premiärminister Binyamin Netanyahu upprepade detta stridsrop när han enligt uppgift sade till en europeisk ledare att han inte tänkte offra Israels säkerhet "för ett leende".
(Den Saudiarabiska utrikesministern Saud Al-Faisal höll oväntat med, han anmärkte att återuppbyggnaden av Gaza skulle vara "svårt och dumt så länge som fred och säkerhet inte råder" där).
Vad i helvete menar givarländerna med att ge sig in i ett pågående krig med sitt högprofilerade förmodade återuppbyggnadsförsök? Min bästa gissning: detta tillåter dem att skicka ett subtilt budskap till Jerusalem att det är bäst för dem att inte attackera Gaza igen eftersom om de gör det kommer de att konfronteras med flera arga givarregeringar – inklusive naturligtvis Obama-administrationen.
Vad som bidrar till den surrealistiska känslan är det nonchalanta ointresset för Israels säkerhetsbehov. Ta bara Douglas Alexanders inställning, en internationell utvecklingssekreterare för Storbritanniens arbetarregering som lovade ge £30 miljoner av hans skattebetalares pengar för att återuppbygga hus, skolor och sjukhus i Gaza. "Det finns ett desperat behov av att lätta på de tuffa restriktionerna för förnödenheter" sade han och krävde i nästa andetag att "Israel måste göra det rätta och släppa igenom de varor som behövs till de män, kvinnor och barn som fortsätter lida".
Det är väldigt humanitärt av Alexander men han ignorerar med vilje de israeliska farhågorna att Hamas kommer att konfiskera stål, betong och annat viktigt byggnadsmaterial för att bygga fler tunnlar, bunkrar och raketer. Trots allt har Hamas lagt beslag på tidigare leveranser avsedda för civilbefolkningen och gjort det så öppet att till och med det vanligen så fogliga United Nations Relief and Works Agency (UNRWA) protesterade.
Husni Mubarak kan varna Hamas att inte behandla givarnas löften som en "krigsvinst" men det är precis vad de kommer att göra. Den amerikanska republikanska politikern Mark Kirk (Republikan från Illinois) hade rätt: "Genom att sända $900 miljoner till detta område skulle vi, även om vi säger att Hamas endast kan stjäla 10 procent av pengarna, ändå bli Hamas näst största bidragsgivare efter Iran".
Så under den glada banderollen att bygga, med Clintons ord, "en omfattande fred mellan Israel och de arabiska grannarna" varnar givarstaterna inte bara Israel för att skydda sig från raketer, utan de vidarebefordrar materiel till Hamas.
Är det ett utslag av okunskap eller lögnaktighet? Jag misstänker det senare, ingen är så dum.
