En självmordsbombning i Hadera, Israel, den 26 oktober som dödade fem personer framkallade den vanliga palestinska glädjen: runt 3 000 personer firade ute på gatorna medan de skanderade Allahu Akbar, uppmanade till än fler självmordsattacker mot israeler och gratulerade "martyrens" familj för attackens framgång.
Men palestinska araber var okaraktäristiskt dystra efter att tre explosioner ägde rum den 9 november, den dödade 57 personer och skadade hundratals, i Amman, Jordanien. Det är för att, för första gången, var det de själva som var de huvudsakliga offren för samma islamistiska "martyrer".
Massakern vid ett bröllop i Radisson SAS hotellets balsal dödade 17 familjemedlemmar som närvarade vid vigseln av vad London Times kallade ett palestinskt "guld-par, älskat av sina framstående palestinska familjer och vänner". Bombningen dödade också fyra tjänstemän från den Palestinska Myndigheten inklusive Bashir Nafeh, chef för militär underrättelse på Västbanken.
Efter att ha spridit den här sortens skräck bland israeler i två decennier, en del av dem var också mitt i ett firande (en Peasch-middag, en Bar Mitzvah), fann palestinier, som är en majoritet av den jordanska befolkningen, oväntat sig själva på mottagarsidan.
Och, gissa vad: De tyckte inte om det.
Brodern till en kvinna som skadades i attacken sa till en reporter, "Min syster, jag älskar henne. Jag älskar henne till döds, och om någonting hänt henne kommer jag verkligen...". Halvkvävt slutade han att prata och grät. En annan släkting kallade terroristerna för "brutala brottslingar". En tredje ropade ut, "Oh min Gud, oh min Gud. Är det möjligt att araber dödar araber, muslimer dödar muslimer?"
Jag framför min djupaste sympati till familjen. Jag hoppas också att palestinska araber, som har etablerat ett världsomspännande rykte inte bara för att de förlitar sig på mord genom självmord men också för att de gör det entusiastiskt, kommer dra nytta av den här unika lärdomsmöjligheten.
Inget annat medie- och skolsystem indoktrinerar barn till att bli självmordsmördare. Inget annat folk håller glädjefyllda likvakor för döda självmordsbombare. Inga andra föräldrar hoppas att deras barn kommer att spränga sig själva i luften. Inga andra mottar generöst stöd och finansiering från myndigheterna. Inte heller har ett annat folk producerat en ledare så ofrånkomligt länkad till terrorism som Yasser Arafat var, eller som så frikostigt gav honom sin lojalitet.
Minnesstunden för hans död den 11 november markerades av översvallande uttalanden angående hur "han kommer förbli levande i våra hjärtan" och bekräftelser på att fortsätta hans arbete.
Amman-bombningarna, som tillskrevs Al-Qaeda, avslöjade hur skenheliga palestinier och deras supportrar är, när de fördömer terrorism mot dem själva men inte mot andra, särskilt inte mot israeler. Shaker Elsayed, imam vid Dar al-Hijrah Mosque i Virginia, fördömde bröllopsattacken i Amman och sa att det var en "meningslös handling." Mycket fint. Men Brian Hecht från Investigative Project noterar att Mr. Elsayed har en lång historia av att rättfärdiga terroristattacker mot israeler: "Jihad är ett måste för alla, barn, kvinnor och män", sa han. "De måste göra jihad med varje redskap de kan".
Drottning Noor från Jordanien förkroppsligade det här hyckleriet när hon sa att Amman- terroristerna "gjorde ett viktigt taktiskt misstag här, eftersom de har attackerat oskyldiga civila, huvudsakligen muslimer". Hon antyder härmed att hon hade godkänt attacken om offren varit icke-muslimer.
Kommer de palestinska arabernas skamliga kärlekshistoria med självmordsdödande och "martyrskap" förminskas efter illdådet i Amman? Kommer kanske en smak av deras egen medicin lära dem att som man bäddar får man ligga? Att barbariskhet i slutändan hemsöker även barbarerna?
Små tecken tyder på ändrade attityder, åtminstone tillfälligt i Jordanien. En undersökning som gjordes 2004 vid Jordan University fann att två tredjedelar av vuxna jordanier ansåg att Al-Qaeda i Irak var "en legitim motståndsrörelse". Efter bombningarna fann opinionsundersökarna att nio utav tio undersökningsdeltagare som förut stödde Al-Qaeda hade ändrat sig.
Att ändra på palestinska arabers beteende kräver att civiliserade människor till slut tar itu med självmordsterrorism. Det betyder att förkasta Hamas som en politisk organisation och utesluta dialog med dem. Det betyder att undvika propagandistiska filmer såsom Paradise Now, en film som skönmålar palestinsk självmordsbombning. Och det betyder att döma palestinska Islamic Jihad-aktivister såsom Sami Al-Arian och hans kolleger i Florida.
Budskapet till palestinska araber måste vara enkelt, konsekvent och universellt: Alla fördömer självmordsterrorism, entydigt, utan undantag vare sig det handlar om val, diplomati eller utbildning och vare sig bombningen sker i Amman eller Hadera.
--------------------------------------------------------------------------------
22 juni, 2006 uppdatering: Pew Global Attitudes Projects undersökning "The Great Divide: How Westerners and Muslims View Each Other," rapporterar att
Jordanien, Pakistan och Indonesien har sett en ansenlig nedgång i antalet procent av folk som säger att självmordsbombningar och andra former av våld mot civila mål kan rättfärdigas för att försvara islam mot dess fiender. Förändringen har varit särskilt dramatisk i Jordanien, troligtvis som svar på den förödande terroristattacken i Amman förra året; 29 % av jordanierna anser självmordsattacker vara rättfärdigade ofta eller ibland, vilket är en minskning från 57 % i maj 2005.
Kommentar: Det verkar som om palestinierna i Jordanien faktiskt har dragit nytta av vad jag i november 2005 kallade för "en unik lärdomsmöjlighet".
