Den 30 juni 2013 gick egyptierna ut på gatorna i aldrig tidigare skådat antal någonsin, någonstans, för att protestera mot deras islamiska president Mohamed Morsi. Tre dagar senare svarade Försvarsminister Abdul Fattah al-Sisi på denna yttring genom att störta Morsi, Hur är situationen idag, exakt ett år senare?
Ganska hemsk. Om man ser på de två mest angelägna områdena, islam och ekonomi, finns det knappt något hoppfullt tecken.
I debatten om vilken roll islam skall spela i egyptiernas liv har avstånden endast ökats vilket lett till våldsamheter, mer extremism och en känsla av att landets splittring mellan islamistiska och anti-islamistiska fraktioner kommer att fortgå i många år. Till och med de interna klyftorna, både bland islamisterna och bland anti-islamisterna, hårdnar. Den outgrundliga Sisi presiderar över denna röra som den nya Husni Mubarak, trög och undertryckande, med egna åsikter som verkar både motsägelsefulla och undanglidande.
 En gatubild från januari 2014. Egypten har med jämna mellanrum upplevt våld sedan statskuppen för ett år sedan. |
Egyptens ekonomiska nedgång fortsätter i snabb takt. Intäkterna är i botten på nästan alla områden - direkta utländska investeringar, överföringar från arbetare utomlands, turism. Det kanske mest symboliska är att fram tills april 2012
sålde landet naturgas till Israel; mindre än två år senare köper man naturgas från Israel (för mer än fyra gånger det gamla försäljningspriset). Stora subventioner på livsmedel och energi snedvrider ekonomin, liksom den allestädes närvarande militärindustrin. Byråkratin är fortfarande kvävande. Landets beroende av subventioner från rika länder i Persiska Viken för att betala för importerade livsmedel är ohållbar.
 Få turister går till stranden vid Sharm el Sheik eller andra egyptiska semesterorter. |
Till ettårsdagen har Sisi gjort lite för att ingjuta förtroende. Men vi som önskar egypterna väl har inte mycket annat val än att hoppas på att han växer in i sitt jobb och börjar göra något åt de sprickor och svagheter som har svällt upp under militärdiktaturen som började 1952. Man ryser vid tanken på det möjliga syriskliknande inbördeskrig och ekonomiska kollaps som skulle kunna bli följden om Sisi misslyckas. (3 juli 2014)
